attvarabob

En dag med tvära kast. Omtumlande. Inte enligt planen. Full av frustration och känsla av maktlöshet. Alltså hade jag verkligen behövt träna när jag kom hem. Men så behövde arvsvassorna vara hemma från sin träning och jag fick värk av en ägglossningscysta.  Igen, inte enligt planen. Jag hoppas hitta utlopp för frustrationen imorgon på något sätt, så jag kan släppa den lite inför helgen.  Fast nu har vi fått en ny kaffemaskin på jobbet, så hur kan morgondagen misslyckas liksom.

Trots arbetsdag så gick jag med på att träffa en nuvarande och en tidigare kollega efter jobbet. Kunde ju inte säga nej när det var säkert två månader sedan kollegan slutade och vi sågs senast, så kan man ju inte ha det. Förutom att det innebar att jag blev utsatt för rekryteringsförsök så var det också fint att vi fick stämma av hur vi haft det sedan sist. Att få sitta och vara lite glada för varann och lite B.o.B. ihop. Man kan ju ha sämre ställen att ha en livskris på än Urban deli. Nu ska jag avrunda mina egna funderingar om  livsval med att läsa min mormors handskrivna berättelse om sin barndom. Så fint!

"Alla" kommenterar Oscarsgalan, och det var stora snackisen på lunchen. Vad jag tänker? Några saker, såsom: Om det där är hur en person som är tränad på att vara i offentliga sammanhang i typ 30 år agerar på sina impulser just i ett offentligt sammanhang, där de flesta människor lyckas anstränga sig lite extra, hur agerar den på sina impulser i privata sammanhang där ingen ser, då? Att försvara någons heder med att agera med våld är inte romantiskt. Att skylla ett våldsamt beteende med att det är på grund av kärlek, hör jag i mitt arbete personer beskriva att de har fått som förklaring för händelser i deras liv. Inte på ett positivt sätt. Att ingen i denna fullsatta lokal föreföll agera direkt vid slaget för att markera mot det, är skrämmande men en representativ bild av verkligheten.  Att anfall inte är detsamma som försvar, apropå att människor hävdar att han bara försvarade sin fru. Man kan använda ord istället, om någon nu behöver försvaras. Att jag undrar hur den som uts...

Det blev inte mycket till sömn under natten. Kattbebis tyckte att jag skulle kela med henne typ en gång i timmen. Det visade hon på den mest subtila sätt hon kan, genom att gnugga sitt ansikte i mitt och försöka använda min kind som sin kudde.  Det var också ett intensivt välkomnande när vi kom hem efter arbetsdagen idag, med tassande runt fötterna så att vi nästan snubblade över henne, och hennes ständigt kvittrande, som egentligen nog ska vara ett jamande.  Men så till sist, när jag var färdig med dagens träningspass, kunde ordningen återställas: Som jag saknade denna fullkomligt galna katten i helgen. Även om jag fick sova lite bättre.

När Polarn fyller år går det inte obemärkt förbi. Hon är ytterst tydlig med hur hon vill bli firad och har inga problem med att regissera hela dagen. Alltså fick vi instruktioner om att väcka henne med presenter i sängen på hotellrummet. Eftersom det fanns croissanter på frukostbuffén behövde vi inte ha någon frukostbricka till sången och det underlättade ju planeringen. Hon blev glad som en liten studsboll över presenterna trots att hon har gått i månader och talat om precis vad hon önskar sig. En begagnad mobil slog högst, men allt pyssel som fimolera, skraptavlor, pappersflygplan och storpack fidget toys höll henne sysselsatt hela dagen. Trots frukostbuffé skulle det stå en tårtbit framför damen, och därför gick vi till Mr Cake. Det finns ju lite att välja på då. För att vänta in, och orka, den lunch damen bestämt sig för, drev vi runt lite planlöst genom Göteborgs stad och shoppade lite. Det är tur att det är en stor stad som man kan gå många steg i, för ho...

Kan ni gissa vad jag uppskattade mest med dagen? Hotellfrukost. Ser kanske inte mycket ut för världen, men bara att kunna plocka vad som helst, och slippa ta hand om allt kringarbete, är ju värt tusenlapparna hotellet kostar. Självklart tog vi en tur på Universeum när vi är här. Jag gillade det här: Man kunde skala av och titta inuti kroppen. Vi testade också lite rymd-grejer, lite tankenötter, och en greenscreen. Förutom att kolla in akvariet: Och regnskogen: Arvsmassorna uppskattade reptilerna och återupptog tjatet om att de vill ha en orm som husdjur. En svin-giftig orm skulle kanske inte vara bra. Vi försökte äta lunch också, och jag blev glad för att det fanns vuxenmat: Men det tog typ en halvtimme att få den, och då hade kassan skrivit dubbla ordrar så vi fick vänta ytterligare innan vi fick vår beställning. Men ett tag såg det ut som att vi skulle f...

Träningsplanerna för helgen blev rubbade så jag fick ta min runda tidigt imorse innan hemmajobb. Jag var lite mör efter gårdagens styrketräning och dålig sömn så det kändes som en helt omöjlig runda. Och redan efter första kilometern var jag redo att ge upp, det var så himla segt. Då är det ju så himla märkligt när resultatet ser ut så här: Kanske känns de rundorna extra tunga för att man tar i lite extra? Med den prestationen i ryggen var det lätt att bara skramla ihop en halv arbetsdag innan jag packade ihop och vi drog iväg. Efter några timmar hamnade vi här: På hotell i Göteborg. När vi kom fram gick vi till Avenyn och åt middag. Innan läggdags såg vi premiären av Masked singer, fast på ett hotellrum, och nu ser vi fram emot en helg med extra allt. Lite guldkant på tillvaron liksom.

Snart, alldeles snart, är denna arbetsvecka över. Ibland är det extra tungt och lite svårare att jobba med människoöden och lidande. Då är det skönt att arbetsveckan är lite kortare för det behövs extra fokus på det fina och det roliga. Jag smygstartade lite på promenaden hem, och promenad i vårsolen är ju i sig oslagbart för återhämtning, men vad är väl finare än det här: Djupa andetag i vårluften med blicken på alla knoppar som väcks i solstrålarna. Bara en halv dag kvar till helg, och en lite större luftficka. 

... det vet ju alla. Alla utom kattbebis. När arvsmassorna ska duscha vill kattbebis gärna undersöka saken, medan de duscha r. Och hon blir lite mer närgången för varje gång, även om hon fortfarande hoppar undan om duschstrålen kommer allt för nära.  Skulle inte förvåna mig om hon med tiden kommer vilja duscha helt och hållet. 

Efter mejl fram och tillbaka med Skansen-agenten, googlande på agenturen och dess medarbetare och snack med arvsmassorna så ringde jag idag upp henne. Nu har vi bokat en ansökningsträff. Utan att någon kunskap om branschen så känns det som ett seriöst företag. Ägarna har uppenbarligen gedigen erfarenhet av branschen och fotografen arbetar för agenturer till och med jag hört talas om. Och det känns tryggt att det i konversationen var ett fokus på att det ska vara kul för arvsmassorna. Om det inte blir så mycket mer än något enstaka uppdrag så kan det ju i alla fall bli ett litet minnesvärt äventyr för dem. 

Med maxdosen på medicinering av blödningshämmande kände jag mig lätt illamående, svullen och trött hela dagen. Precis som när man har mens, fast dubbelt upp eftersom jag hade två orsaker till samma symtom. Just det, riktigt uttorkad och en lätt huvudvärk kombinerat med att hela kroppen känns vätskefylld. Säkert den motsägelsen som ger huvudvärken. Fast jag kände mig som ett klumpigt marsvin så fick jag till lite styrketräning till kvällen, med vikter och gummiband. Det är ju roligt med nya övningar, i alla fall tills nästa dag dyker upp, och träningsvärken med den. Och den här gången blir det garanterat träningsvärk, så imorgon kommer det där marsvinet vara jag, helt klart. 

Äntligen börjar skogsrundan torka upp! Några isiga och några leriga partier, men mest så här; kallt, torrt och soligt. Kan inte tänka mig ett härligare sätt att börja dagen.  Idag var jag helt inställd på att vara ute i vårvädret hela dagen och föreslog för arvsmassorna att vi kunde åka till Skansen. Och det gick bra, sa båda två. Det händer ju typ aldrig, så då var det bara att åka iväg innan de hann bli oense om något.   Dagen bjöd på en massa roligt. Som att titta på glasblåsare: Arvsmassorna ville ha typ halva butiken efteråt, men blev lika glada över att på marken utanför hitta skärvor från glaskrosset i tillverkningen. Lite skämskudde på att aldrig kollat in det där förrän nu, trots hundra besök på Skansen.  Vi åt lunch på Terassen  Arvsmassorna kom ihåg att de serverade potatismos till köttbullarna, och det var tydligen viktigt. Det ska vara potatismos och inte kokt potatis, eller som på skolan; pressad potatis. Jag struntar i vilket fö...

Dagens stöld: Jag vaknade först av att jag fick sällskap av en arvsmassa. Sen vaknade jag av att jag fick sällskap av en kelig katt. Sen vaknade jag av att keliga katten snodde arvsmassans nalle.  Hon släpade den ur sängen, ut ur sovrummet, in i vardagsrummet, tillbaka in i sovrummet och gjorde tappra försök att få upp den i sängen igen. Nallen ifråga är en sådan med en havrekudde i, som kan värmas för lite extra gos.  Den är varken liten eller lätt. Vår lilla kleptoman. Dagens solsken: Fast inte så positivt som det låter. Solen strålade in genom fönstret när jag strök manchesterskjortan herr B.o.B. råkade färga, och jag trodde att jag räddat. Nu såg jag att den fortfarande skiftade i blått på många ställen, så jag antar att det var lite sämre ljus när jag hade tvättat om den. Blev genast sur igen.  Dagens present till mig själv: Också dagens statement. Eller årets. Eller livets.

Att det ska vara så svårt, det där med rättvisa. Vad är ens rättvist? Det som är rättvist för mig är orättvist för någon annan. Inte ens när orättvisan är helt uppenbar för flera, hindrar det en del från att bara inte se det. Ofta för att de är så upptagna med sin egen känsla av orättvisa tror jag.  Ibland är det något lite skämmigt att efterfråga också, det slängs fram kommentarer om att " Men måste det vara någon slags milimeterrättvisa? ". Och då krymper den som efterfrågar rättvisan, och säger nej. För i den formuleringen låter man ju som ett litet barn, den som vill att glassbiten och saften i glaset mäts med linjal. Inte vill man vara så som vuxen? Men, egentligen, varför inte? Är det så fel att vilja eftersträva mesta möjliga rättvisa alltid? Jag har haft flera situationer den senaste tiden där jag strävat efter rättvisa och blivit bemött med attidyden som lämnar smak av att jag är lite tjatig, småaktig, fånig, naiv, och irriterande. Allt som används för att förminska ...

Jag vaknade vid 2 inatt efter en väldigt verklighetstrogen dröm. Jag drömde att jag hade värkar och var i början av en förlossning. Det var jag inte, däremot hade jag något av de jävligaste pms-smärtorna jag varit med om. De var verkligen som värkarna vid förlossning. Det var ckså lite illamående och yrsel inblandat. Just den här förlossningen pågick i ett par timmar, sen tog jag liiite sovmorgon och halvt slumrade till klockan 6. Hej du härliga fas. Så fint att du känner att du fortfarande kan hitta på nya sätt att uttrycka dig. Det var lite segt att få ihop dagen kan jag väl säga, med så lite sömn och på smärtstillande. Jag får väl se om det blir en ny förlossning inatt. 

Tänk att så ofta kan en bra dag definieras utifrån måltider. Som idag. Först var det frukostdag på jobbet, så jag började dagen med att äta goda smörgåsar till mitt kaffe, i sällskap med härliga kollegor. Sen var det gemensam lunch-dag, så vi var ett gäng som gick iväg och åt lunch på restaurang. Gott och ett trevligt avbrott i arbetsdagen. Efter att nämnda arbetsdag tagit slut hämtade jag arvsmassorna och gick hem och lagade middag. Till den fick vi sällskap av Greken, på tal om trevligt avbrott i vardagen. Självklart var detta sällskap en anledning till lite fika efter maten. En annan anledning till fika var att Pyret gjort sitt första nationella prov i matte, och kände sig nöjd med hur hon tror att det gått.  Måltider kan ju vara rätt tråkiga vardags måsten, eller det som gör dagen lite mer speciell.  Sen kan ju detta fokus på mat möjligen vara något förstärkt av en helt galen pms. Det känns som att hjärnan är en gammal skivspelare där man använder för långsamt varvtal, hud...

Vad hittar man på när man är hemma och vabbar en, så nära det kan vara, frisk unge? Jo, man ber barnet att rensa lite bland sina prylar så att det finns utrymme för kommande födelsedagspresenter. Och när det rastlösa barnet säger:  " Kan vi inte göra om lite i mitt rum också mamma? " så är ju inte jag den som är den. Eller är utan idéer.  Och vill den ena ha lite nytt i rummet så vill ju den andra det också. Kan man tänka sig. Det som slog mig idag när arvsmassorna rensade bland sina prylar och ville samla ihop till att sälja på loppis i sommar, var hur så otroligt fort saker tappar sin magi. Och hur onödiga så många inköp är.  Nu satt de där med snordyra Barbiesaker de fått i present av andra, saker som mest stått undanställda i några år, som de nu vill sälja för 50 spänn.  Jag är så glad att vi har varit något restriktiva med vad de fått i presenter, för hellre att de säger nej tack till saker de använt flitigt men växt ifrån, än saker som bara samlat d...

När hon inte spanar ut genom balkongfönstret eller sover i solen, hänger hon med sin absoluta favorit: papperspåsen. Hon har fått en ny, och när robotdammsugaren skulle köra sin runda la jag påsen i klösträdet. Och så skapades en ny favoritplats: Livet är ju bra gött ibland. Vi låtsas inte om att vi har köpt riktiga kattleksaker för flera kronor när hon leker med papperspåsar, papperslappar, små korkar, stenar, träpinnar och träkulor. Som hon alltid gör.

Om arvsmassorna fick bestämma skulle halva dagen ägnats åt att spela Minecraft. Så de fick inte bestämma. Självklart behövde jag vara utomhus och injicera våren i blodomloppet, och det behövde de med, tyckte jag. Så vi tog en heldag i huvudstaden. Stockholm i mitt hjärta Vi fortsatte på fågel-temat från min och Polarns promenad igår, men avancerade i storlek. För att muta Polarn att fortsätta gå erbjöd vi ett stopp för fika, ett stopp för besök på leksaksaffär och ett stopp för tidig middag. För att muta Pyret erbjöd vi ett stopp på secondhand och några besök på skoaffärer för att hitta vårskor. Hon valde till sist dessa: Sådan mor sådan dotter, sneakers-genen är stark. Lyckan över att få välja (nästan) helt själv vilka skor hon skulle få, var total. Ibland blir det så himla tydligt hur stor hon börjar bli, det är rent magiskt att följa. Och bra, bekväma skor behöver man i den här familjen: Dryga milen avverkade vi mellan 11.30 oc...