Fortsätt till huvudinnehåll

Vårtermin

Dags att planera kalendern och börja känna sig ambivalent igen.
Just denna vårtermin känner jag mig extra ambivalent eftersom det är så mycket annat på gång. Har lite svårt att se hur jag ska mäkta med att arbeta 100% på ett jobb där min tjänst är underdimensionerad, studera på 25%, sköta större delen av hushållsansvaret, hjälpa ett barn med läxor, hjälpa det andra barnet med hemarbete vid minsta förkylningssymtom, och säkert ha en vår kantad av sjukdom och vab innan pandemin eventuellt klingar av. För att inte tala om att man ska rodda något slags socialt liv, träning och egna intressen. 
Då ska man slänga in lite föreläsningar också, som ska planeras och stressa upp sig över. 

Just idag, med hemarbete på grund av förkylningssymtom, akuta saker som dök upp och snodde lunchtid, hinna ta covidtest på den korta lunchtiden innan taxi kom tillbaka, och ytterligare en akut sak som dök upp minuten jag skulle logga ut och gav 30 minuter övertid, då hade jag god lust att bara avsäga mig allt. Inget plugg, inga föreläsningar, inga extra uppdrag eller ansvarsområden på jobbet, inget ansvar för hushållet. 

Jag har inte svarat ännu för jag vet verkligen inte vad jag ska prioritera just nu.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer