Fortsätt till huvudinnehåll

Upp på hästen

Då försöker vi igen, det där med att pallra sig iväg till skola och jobb. 
Dagens outfit bestod bland annat av nya pantaloner:
Så kallade ballongjeans, i mörk denim för omväxlings skull. Det är ingen hejd på min varierande garderob. Skoja bara, jag har sådan brist på fantasi.

Men när man nu skulle ge sig ut i världen igen kan det ju vara bra att känna sig någorlunda civiliserad och ha något annat än det mjukaste plaggen man äger. Eller så kommer den här pandemin göra att alla kommer gå runt i pyjamas dygnet runt. 

Jag kände mig rätt väl rustad ändå. Jag hade ju haft så lite symtom, fortsatt jobba, tagit promenader och bara varit borta en vecka. Men min kropp bara:
"Lurad!"
Jag hade tänkt träna som vanligt till kvällen men fick nöja mig med promenaderna till och från jobbet. Kroppen blev lite sådär småsur över att jag rörde lite mer på mig, och i lite annan takt möjligen, så den väckte mensen som sovit någon dag, när den ändå höll på. Och alla intryck man får på jobbet men inte när man jobbar hemifrån varför skulle det plötsligt däcka en?

Kan ju vara så att det här visserligen bara var en lindrig infektion. Men först influensa, sen 3 veckor ledigt, sen kräksjuka, sen Covid, kanske gör en människa lite trött.

I alla fall, jag siktar på träning på onsdag eller torsdag, det blir bra. Nu är vi ju ändå igång! Igen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...