Hemarbete i karantän

För att kunna sitta och arbeta en hel dag så bara måste jag börja med en promenad. Jag går sönder både fysiskt och psykiskt annars. Så medan resten av familjen fortfarande sover går jag ut och går.

För att kunna arbeta med sekretess så behöver jag låna Polarns rum, när de också är hemma. Tur att det är hon som är den morgonpigga familjemedlemmen.

För att arvsmassorna ska klara av sitt hemarbete behöver lunchen ägnas åt att gå igenom deras uppgifter.

För att jag jag ska kunna avgränsa mitt arbete behöver jag helt uppenbart vara på ett kontor och ha arvsmassor som väntar på att bli hämtade. Annars kan jag ju alltid ta ett litet samtal till från den där handläggaren eller kollegan.

För att jag inte ska bli galen av att det inte finns någon tydlig övergång från arbete till hemmet så behöver jag avsluta dagen med en promenad till, även om det regnar. Men om arvsmassorna har varit hemma hela dagen de med, då får de banne mig förra med.

För att jag ska få lite oxytocin innan jag ska sova så behöver jag få gosa med lillfjant.

Eller Baby Yoda om man vill.

Det är också forskat på:

För att jag inte ska tappa förståndet mer än jag redan håller på att göra, så är jag otroligt glad över att jag fick så lindriga symtom att karantänen snart är över.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen