Fortsätt till huvudinnehåll

Vårt lilla ljus i mörkret

Vår lillfjant tar för sig allt mer, och ställer till det allt mer. Som exempel har hon upptäckt vårt senaste pussel, vilket gjort att vi har fått reparera det 2 gånger. Hon försöker också norpa pusselbitar och ta med sig, som en liten kleptoman. Jag har svårt att tro att det där pusslet kommer vara helt när vi är klara, om vi ens blir klara.

De senaste två dagarna har jag letat efter hennes favorit gose, den hon ständig bär omkring på och låtsas jaga. Den har varit spårlöst borta. Jag erbjöd en ersättare i liknande material, men tänkte att den kanske var för stor. Hon accepterade erbjudandet.
Inget är för stort för någon med lite storhetsvansinne. 

Mest har hon, tyvärr får jag säga, lekt med denna:
En helt magisk papperspåse.
Hon har så sjukt roligt med den att jag inte haft hjärta att ta bort den, också för att hon är så galet bortskämd. Men det låter så himla mycket och hon leker helst sent på kvällen. Usel kombination. Idag köpte jag en sån där liten lektunnel och håller tummarna för att den kan vara en värdig ersättare.

Från ingenstans kom hon plötsligt springande med sin gose. Inte en blekaste var hon kan ha gömt den för jag vände upp och ner på hela hemmet. Men hon var nöjd.
Hon ville också gärna vara med när vi spelade spel. Vilket vi gjorde för att vi under sen eftermiddag fick strömavbrott vilket höll i sig i typ 3,5 timmar. Det var dessutom strul med mobiloperatörens nät. Så vi kunde inte titta på tv eller surfa och det var för mörkt för att läsa, pussla eller virka. Så vi tog en promenad genom nedsläckt kvarter och spelade sedan spel i skenet av av batteridrivna ljus.
Lillfjant försökte då norpa spelbrickorna.

Det var väldigt skönt att få tillbaka elen till sist, för vi är stadsmänniskor ut i fingerspetsarna.

Hur gick det med vaccinet då? Undrar ni.
Jo, jag fick jäkligt ont i armen den här gången, alltså rejält ont. Sov jättedåligt på grund av det och har därför också ont i övre delen av ryggen idag. Känner fortfarande av det och har lite svårt att lyfta armen, men det klingar av lite vartefter. Nu har det redan börjat talas om vilka som snart behöver en fjärde dos. Det känns ju lite tröstlöst, ska vi behöva gå och vaccinera oss två gånger om året i all evighet?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...