Fortsätt till huvudinnehåll

Vårt lilla ljus i mörkret

Vår lillfjant tar för sig allt mer, och ställer till det allt mer. Som exempel har hon upptäckt vårt senaste pussel, vilket gjort att vi har fått reparera det 2 gånger. Hon försöker också norpa pusselbitar och ta med sig, som en liten kleptoman. Jag har svårt att tro att det där pusslet kommer vara helt när vi är klara, om vi ens blir klara.

De senaste två dagarna har jag letat efter hennes favorit gose, den hon ständig bär omkring på och låtsas jaga. Den har varit spårlöst borta. Jag erbjöd en ersättare i liknande material, men tänkte att den kanske var för stor. Hon accepterade erbjudandet.
Inget är för stort för någon med lite storhetsvansinne. 

Mest har hon, tyvärr får jag säga, lekt med denna:
En helt magisk papperspåse.
Hon har så sjukt roligt med den att jag inte haft hjärta att ta bort den, också för att hon är så galet bortskämd. Men det låter så himla mycket och hon leker helst sent på kvällen. Usel kombination. Idag köpte jag en sån där liten lektunnel och håller tummarna för att den kan vara en värdig ersättare.

Från ingenstans kom hon plötsligt springande med sin gose. Inte en blekaste var hon kan ha gömt den för jag vände upp och ner på hela hemmet. Men hon var nöjd.
Hon ville också gärna vara med när vi spelade spel. Vilket vi gjorde för att vi under sen eftermiddag fick strömavbrott vilket höll i sig i typ 3,5 timmar. Det var dessutom strul med mobiloperatörens nät. Så vi kunde inte titta på tv eller surfa och det var för mörkt för att läsa, pussla eller virka. Så vi tog en promenad genom nedsläckt kvarter och spelade sedan spel i skenet av av batteridrivna ljus.
Lillfjant försökte då norpa spelbrickorna.

Det var väldigt skönt att få tillbaka elen till sist, för vi är stadsmänniskor ut i fingerspetsarna.

Hur gick det med vaccinet då? Undrar ni.
Jo, jag fick jäkligt ont i armen den här gången, alltså rejält ont. Sov jättedåligt på grund av det och har därför också ont i övre delen av ryggen idag. Känner fortfarande av det och har lite svårt att lyfta armen, men det klingar av lite vartefter. Nu har det redan börjat talas om vilka som snart behöver en fjärde dos. Det känns ju lite tröstlöst, ska vi behöva gå och vaccinera oss två gånger om året i all evighet?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.