Fortsätt till huvudinnehåll

Vårt lilla ljus i mörkret

Vår lillfjant tar för sig allt mer, och ställer till det allt mer. Som exempel har hon upptäckt vårt senaste pussel, vilket gjort att vi har fått reparera det 2 gånger. Hon försöker också norpa pusselbitar och ta med sig, som en liten kleptoman. Jag har svårt att tro att det där pusslet kommer vara helt när vi är klara, om vi ens blir klara.

De senaste två dagarna har jag letat efter hennes favorit gose, den hon ständig bär omkring på och låtsas jaga. Den har varit spårlöst borta. Jag erbjöd en ersättare i liknande material, men tänkte att den kanske var för stor. Hon accepterade erbjudandet.
Inget är för stort för någon med lite storhetsvansinne. 

Mest har hon, tyvärr får jag säga, lekt med denna:
En helt magisk papperspåse.
Hon har så sjukt roligt med den att jag inte haft hjärta att ta bort den, också för att hon är så galet bortskämd. Men det låter så himla mycket och hon leker helst sent på kvällen. Usel kombination. Idag köpte jag en sån där liten lektunnel och håller tummarna för att den kan vara en värdig ersättare.

Från ingenstans kom hon plötsligt springande med sin gose. Inte en blekaste var hon kan ha gömt den för jag vände upp och ner på hela hemmet. Men hon var nöjd.
Hon ville också gärna vara med när vi spelade spel. Vilket vi gjorde för att vi under sen eftermiddag fick strömavbrott vilket höll i sig i typ 3,5 timmar. Det var dessutom strul med mobiloperatörens nät. Så vi kunde inte titta på tv eller surfa och det var för mörkt för att läsa, pussla eller virka. Så vi tog en promenad genom nedsläckt kvarter och spelade sedan spel i skenet av av batteridrivna ljus.
Lillfjant försökte då norpa spelbrickorna.

Det var väldigt skönt att få tillbaka elen till sist, för vi är stadsmänniskor ut i fingerspetsarna.

Hur gick det med vaccinet då? Undrar ni.
Jo, jag fick jäkligt ont i armen den här gången, alltså rejält ont. Sov jättedåligt på grund av det och har därför också ont i övre delen av ryggen idag. Känner fortfarande av det och har lite svårt att lyfta armen, men det klingar av lite vartefter. Nu har det redan börjat talas om vilka som snart behöver en fjärde dos. Det känns ju lite tröstlöst, ska vi behöva gå och vaccinera oss två gånger om året i all evighet?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...