Fortsätt till huvudinnehåll

Lugnet under stormen

Ifall någon missade det så var det lite blåsigt idag. Så där så att inomhusaktiviteter rekommenderades. Jätteroligt när man just haft en veckas karantän.

Dagen fylldes av stimulerande aktiviteter som att titta på när arvsmassorna spelade Minecraft.
"Mamma, titta när jag gör så här!"
"Mamma, titta vad jag byggt här!"
"Mamma, titta vad som händer nu!"
Det är som att vara tillbaka i lekparksåldern när man tittade på hundra åk på rutschkanan.
Jag gav upp efter ett par timmar och tillät mig att vara en usel, icke närvarande mamma och satte mig med det här:
Jag tänkte känna efter om jag kanske vill återuppta den gamla hobbyn på ett lite mer strukturerat sätt än när arvsmassorna beställer en teckning. Ren nostalgi bara att ta fram mitt etui med pennor jag köpte i tonåren. 

För att inte vår lillfjant skulle ha allt för tråkigt drog jag igång lite underhållning:
Innan den startade tömde jag Polarns jackfickor:
Detta är en representation av vad som alltid finns i arvsmassornas fickor; 
Papper, fast de aldrig har något när de kladdar eller nyser.
Godispapper, för de får tydligen godis så sällan att de måste spara varje påminnelse om dessa dyrgripar.
Stenar, både "fina" stenar och "roliga" stenar.
Pinnar, se ovan.
Och vad skulle en jackficka vara utan ett eget lager grus. Bra att ha i halkigt väder.

Skulle skapa lite sinnesro med årets första wienersemla från fina bageriet här hemma:
Så var den inte ens särskilt god. Jag vill ha frasigt bröd, inte lite segt, vare sig det är på ett wienerbröd eller en wienersemla.

Jag ägnade mig lite åt kursen jag läser vid Luleå tekniska universitet denna termin. Kursbeskrivningen såg ut att matcha min yrkesroll, och både jag och kollegan såg verkligen fram emot att få med oss lite nytt att använda i jobbet. Vi såg också fram emot att få plugga lite igen, det är ju så kul. Men jag är snart klar med första modulen och jag är ungefär lika besviken som över semlan. Inte så frasigt, mest segt, men framförallt saknar den pålitliga källor oroväckande mycket. Jag får se om den fortsätter i samma lite flummiga stil, och om jag i så fall orkar slösa tid jag egentligen inte har på den. 

Nu har stormen klingat av och imorgon återgår livet till det nya normala. I längre än några dagar, hoppas jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...