Lugnet under stormen

Ifall någon missade det så var det lite blåsigt idag. Så där så att inomhusaktiviteter rekommenderades. Jätteroligt när man just haft en veckas karantän.

Dagen fylldes av stimulerande aktiviteter som att titta på när arvsmassorna spelade Minecraft.

"Mamma, titta när jag gör så här!"

"Mamma, titta vad jag byggt här!"

"Mamma, titta vad som händer nu!"

Det är som att vara tillbaka i lekparksåldern när man tittade på hundra åk på rutschkanan.

Jag gav upp efter ett par timmar och tillät mig att vara en usel, icke närvarande mamma och satte mig med det här:

Jag tänkte känna efter om jag kanske vill återuppta den gamla hobbyn på ett lite mer strukturerat sätt än när arvsmassorna beställer en teckning. Ren nostalgi bara att ta fram mitt etui med pennor jag köpte i tonåren.

För att inte vår lillfjant skulle ha allt för tråkigt drog jag igång lite underhållning:

Innan den startade tömde jag Polarns jackfickor:

Detta är en representation av vad som alltid finns i arvsmassornas fickor;

Papper, fast de aldrig har något när de kladdar eller nyser.

Godispapper, för de får tydligen godis så sällan att de måste spara varje påminnelse om dessa dyrgripar.

Stenar, både "fina" stenar och "roliga" stenar.

Pinnar, se ovan.

Och vad skulle en jackficka vara utan ett eget lager grus. Bra att ha i halkigt väder.

Skulle skapa lite sinnesro med årets första wienersemla från fina bageriet här hemma:

Så var den inte ens särskilt god. Jag vill ha frasigt bröd, inte lite segt, vare sig det är på ett wienerbröd eller en wienersemla.

Jag ägnade mig lite åt kursen jag läser vid Luleå tekniska universitet denna termin. Kursbeskrivningen såg ut att matcha min yrkesroll, och både jag och kollegan såg verkligen fram emot att få med oss lite nytt att använda i jobbet. Vi såg också fram emot att få plugga lite igen, det är ju så kul. Men jag är snart klar med första modulen och jag är ungefär lika besviken som över semlan. Inte så frasigt, mest segt, men framförallt saknar den pålitliga källor oroväckande mycket. Jag får se om den fortsätter i samma lite flummiga stil, och om jag i så fall orkar slösa tid jag egentligen inte har på den.

Nu har stormen klingat av och imorgon återgår livet till det nya normala. I längre än några dagar, hoppas jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen