Fortsätt till huvudinnehåll

USS Jullov

Kaptenens logg; dag 10 av uppdraget.

Jag har utfört cirka 240 tömningar av diskmaskinen, den måste ha hamnat i någon evighetsloop. Runt maskinen finns dessutom ett kraftfält som gör att smutsig disk hamnar utanför maskinen på omgivande ytor, och ren disk vägrar lämna maskinen. 

Jag utför många uppdrag relaterat till mat. Jag börjar ledsna på detta uppdrag och överväger att helt gå över till en kost bestående av choklad. Oklart om övriga besättningen skulle ha invändningar.

De varelser jag har i uppdrag att observera lämnar spår av färgglada fläckar liknande lera och akrylfärg runt skeppet. Idag extra mycket då de dekorerade sina pälsar med färg och glitter i någon ritual för att hedra det nya året.
Deras spår leder till upprepad sanering av skeppet, av någon anledning blir övrig besättning osynlig i dessa sammanhang. 

En stor del av uppdraget utformas av dessa varelser. Uppdraget är röstaktiverat och initieras av ordet "mamma". Det ryktas att andra medlemmar i besättningen kan aktiveras av ordet "pappa", men jag hör det för sällan för att kunna utvärdera sanningshalten i det påståendet. Några hävdar att andra i besättningen kan aktiveras av ordet "mamma" också, men det har jag inte sett några bevis på. 

Jag har upptäckt att den ena varelsen förefaller särskilt förtjust i fåglar, jag har som del i mitt uppdrag därför kontinuerligt dekorerat belysningen i hytten med fjäderfän.
Det förefaller uppskattas.

Den minsta av de fyrbenta varelserna ombord uppvisade otrolig förmåga i konsten att sova.
Det möjliggjorde en närmare undersökning av anatomin, som ett led i en artbestämning, och bakbenen visar tydliga drag av kanin. Fortfarande dock inte fastställt vad vi har att göra med, om den är fredlig eller hotfull. Den gör plötsliga utfall mot fötterna när jag gör frukost i kabyssen, fast faller sedan ihop och gnuggar sig mot mina tår samtidigt som den låter som en liten båtmotor. Kanske är det någon ritual för relationsskapande.

Den verkar skapa någon slags relation med den andra fyrbenta varelsen.
Den andra varelsen agerar ledare på något sätt och har förtur till utfodring. Tidigare observerade jag märkliga ljud från den större när den mindre kom nära, detta har upphört. 

Jag har 8 dagar kvar på detta uppdrag, det är i nuläget svårt att avgöra om jag kommer lyckas. Kanske är det syrebrist, men jag är orolig för att tappa förståndet över mängden uppdrag fördelat över en sådan liten besättning. Om bara fler delade på uppdraget...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.