If you can't beat them, join them.
Jag har tänkt så angående det trista badrummet vi har. Till en början kämpade jag emot det turkosa golvet och mintgröna kakelplattorna och försökte dölja det. Sen lärde jag mig att det kan göra att den där inredningsdetaljen man stör sig på bara syns mer. Så jag har istället försökt jobba med istället för mot.
I något sammanhang snubblade jag över en bild från Jotuns kollektion av badrumsfärger, och blev helt kär. Jag tänkte att den skulle passa fint i badrummet, förstärka på rätt sätt liksom.
"Vilken tur att vi har just dig som mamma, sa Polarn, då kan vi ju göra sånt här hur mycket som helst. Jag trodde du hade varit konstnärsmålare för du ritar så bra, men det här är ju mycket bättre!"
Helt rätt, varför slutade jag tänka så liksom? Idag övade jag på mina gamla kunskaper på ett rätt dåligt och ojämt underlag (på grund av snåla hyresvärdar).
Det började så här:
Efter en dags arbete, inklusive lite införskaffning av passande inredning, bidde det så här:
Jag frågade herr B.o.B. vad han tyckte, han gick in, suckade och sa: "Ja, det blev väl bra." Pyret sa att hon tyckte det såg nästan likadant ut. Polarn sa att det blev fint.
Jag är rätt nöjd, får jag säga, och tycker att det är en helt annan känsla. Vilken tur att de har just mig som mamma.
Kommentarer