Kämpa med strömmen

If you can't beat them, join them.

Jag har tänkt så angående det trista badrummet vi har. Till en början kämpade jag emot det turkosa golvet och mintgröna kakelplattorna och försökte dölja det. Sen lärde jag mig att det kan göra att den där inredningsdetaljen man stör sig på bara syns mer. Så jag har istället försökt jobba med istället för mot.

I något sammanhang snubblade jag över en bild från Jotuns kollektion av badrumsfärger, och blev helt kär. Jag tänkte att den skulle passa fint i badrummet, förstärka på rätt sätt liksom.

"Vilken tur att vi har just dig som mamma, sa Polarn, då kan vi ju göra sånt här hur mycket som helst. Jag trodde du hade varit konstnärsmålare för du ritar så bra, men det här är ju mycket bättre!"

Helt rätt, varför slutade jag tänka så liksom? Idag övade jag på mina gamla kunskaper på ett rätt dåligt och ojämt underlag (på grund av snåla hyresvärdar).

Det började så här:

Efter en dags arbete, inklusive lite införskaffning av passande inredning, bidde det så här:

Jag frågade herr B.o.B. vad han tyckte, han gick in, suckade och sa: "Ja, det blev väl bra." Pyret sa att hon tyckte det såg nästan likadant ut. Polarn sa att det blev fint.

Jag är rätt nöjd, får jag säga, och tycker att det är en helt annan känsla. Vilken tur att de har just mig som mamma.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen