Fortsätt till huvudinnehåll

Mer fix

Det var ju svinhärligt väder den här helgen, hörde jag folk säga. Perfekt för att ta sig ut i naturen och bara njuta. 
För min del var det praktiskt eftersom jag och Ellegulle kunde sitta på uteservering mellan 18 och 21 igår, som om det vore sommar fortfarande. Och idag kom vi till sist ut på en 6 kilometers promenad. Men det satt långt inne.

Jag är fortfarande så absurt trött, kroppen strejkar lite, kanske för att mensen dök upp efter bara tre veckor, så igår ville jag ta det lugnt. Inga direkta uteaktiviteter alltså. Men idag kändes det så helt fel att bara vara inne, så vi föreslog att ta oss ut i naturen en sväng. Arvsmassorna var inte pepp. Jag förstår verkligen inte, för de har så himla kul när vi väl är någonstans, men motståndet att komma iväg är enormt. 

Jag och herr B.o.B. satte därför igång att ordna med förvaring och bygga ihop våra nattduksbord istället.
Tadaa!

Framåt eftermiddagen hade arvsmassorna ledsnat på att bara vara hemma och pyssla, så då gick de med på att ta en långpromenad i området i alla fall. Jag fick lite d-vitamin så här på sluttampen, och jo, de hade så himla kul under promenaden.

Nu är det väl dags att göra sig redo för mörker och kyla. Bara så ni vet så såg det ut så här på IKEA:
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer