Jag fick frågan hur jag mådde några gånger idag, den var svår att svara på.
Jag vill inte framstå som jag överreagerar men jag saknar verkligen kissen. Jag önskar så att hon låg här bredvid. Efter den här pärsen så orkar jag inte söka efter en ny kattunge, jag önskar att någon bara skulle leverera en i min famn och allt skulle kännas bra igen. Rena fantasier.
Dessutom så har jag sovit som en kratta. Ända sedan helgen har jag vaknat vid 3 eller 4 på natten utan att kunna somna om. Ja, natten till tisdag sov jag inte mycket alls efter samtalet vid 00:30. Min hjärna kopplar inte riktigt och kroppen känns helt slutkörd. Sen får jag komma ihåg att jag var hemma i två veckor, och sjuk i en och en halv, innan dess. Det innebär att jag inte gått, sprungit eller styrketränat sedan de första dagarna i månaden, och nu drog jag igång med mina dagliga promenader till och från jobbet. Några raska lunchpromenader har jag också fått ihop.
Jobbet har ju säkert bidragit till lite stress också eftersom det läggs på hög när jag är borta. Har lyckats komma ikapp med en del under veckan, men långt ifrån allt, och nästa vecka är fullmatad.
Så hur jag mår, var frågan.
Jag är så less på att vara vuxen, är nog svaret. Jag vill inte ordna, fixa, stötta, besluta, fundera, svara, lugna, organisera, ansvara eller arrangera mer. Lite jobbigt att det är vad mitt jobb är kanske, men jag vill i alla fall slippa det privat.
Nu tar vi lite helg, jag räknar med att bli besviken. Jag är liksom för beroende av att helgen blir fin, rolig och mysig för att den ska leva upp till förväntningarna.
Men man kan ju alltid luta sig mot lördagsgodiset.
Kommentarer