Kattungebus nummer femhundraelva:
Under brunnslocket så har vi ett sånt där nät som fångar upp hår och förebygger stopp i avloppet. När man är kattunge så kanske man tänker att nät kan man använda för att fånga fiskar, vad vet jag. Just den här kattungen ser det i alla fall som oerhört roande att försöka pilla upp nätet genom brunnslocket, vilket förstör nätet, vilket i sin tur förstör dess funktion. Så nu ska vi komma ihåg att hålla dörren till badrummet stängt.
Hon är ju också en hejdundrande hjälpreda i köket.
Hon äter ju allt, så när jag och Polarn ordnade lunch idag var hon redo att norpa vad helst som råkade ramla ner.
Det vi lagade var ugnsbakad havregrynsgröt, för man vill ju teste lite nya grejer.
Tillsammans med lite mjölk blev det riktigt gott!
Annars då?
Jo, Polarn och jag har ju haft lite rehabilitering senaste dagarna. Vi har tagit en promenad på morgonen och jag ser små framsteg. Till exempel så känns de första metrarna som vanligt nu, sen slår trycket till. Det känns som att kroppen behöver lägga i en växel men ligger kvar och varvar på ettan, för en halvkass motor-liknelse. Så snart jag aktiverar mig så känns det som mjölksyra i musklerna, lederna värker, ett tryck över bröstet och ryggen kryper fram, jag blir lite yr och känner ett tryck i skallen. Det känns precis som efter att man har haft en rejäl hostattack, vilket är lite märkligt för jag har knappt haft någon hosta, jag har mest snorat, mer än någon gång i livet tror jag. Jag blir ju lite orolig över hur länge det ska ta att komma på fötter när det går så vansinnigt långsamt.
Ett annat litet framsteg som ger hopp om livet är att jag inte längre har sån där feberkänsla i ögonen. Ni vet när ögonen känns torra och rinniga på samma gång, och typ lite varma. Därför har jag inte kunnat ha linser på flera dagar och istället använt glasögon men hade glömt hur illa glasögon passar mig. Jag blir så irriterad på att de åker ner, immar igen, får fläckar, att jag inte kan ligga ner och läsa/ kolla på tv (progressiva), och att jag alltid ser bågarna lite grann. Jag är så himla känslig för det där, jag känner verkligen allt. Trots så många år med glasögon så händer det inte att jag glömmer att jag har glasögonen på mig, jag är totalt medveten om det, konstant. Så himla skönt att återgå till linser.
Polarn då? Hon är pigg som en mört, hade den första symtomfria dagen idag efter tre lite-snor -och-feber-dagar, men behöver därför vara hemma imorgon också. Det matchar inte jättebra att jag är så sliten och hon är så pigg.
Kommentarer