Fortsätt till huvudinnehåll

Distraherad

-Men berätta, hur vad brukar du göra för att hantera oro, ångest och sorg?
-Jo det kan jag berätta; jag möblerar och inreder.

*Paus för att alla ska hantera sin förvåning*

För länge sedan, någongång vid Hedenhös när herr B.o.B. och jag flyttade ihop, köpte vi en säng i metall. Jag trivdes så bra med den, men den blev sliten och skruvarna gick till slut inte att dra åt ordentligt. 
Då köpte vi en ny säng och jag försökte tänka praktiskt, så jag valde en med förvaring. En tråkig Malm från IKEA. Jag blev aldrig nöjd med valet, den kändes klumpig och fel. Efter bara ett par, tre år började laminat lossna och den började knarra.

Nu användes detta till att lindra min ångest och vi köpte ny säng. En i metall.

Det skulle ju inte vara ett så stort projekt, plocka ner den gamla, montera ihop den nya. Men självklart upptäckte vi att våra ribbottnar gjort sitt när vi skulle ta bort dem. De lossnade från ramen. Det var bara att kasta sig iväg och köpa nya, som vi självklart monterade fel från början och fick svära oss igenom gör-om-gör-rätt. 
Det blev bökigare än vad det var tänkt och det distraherar bara från tråkigheter en kort stund, jag vet att allt är lika sorgligt igen imorgon. Men det blev så mycket bättre, jag är väldigt nöjd.

Sen återstår lite fix och trix, till exempel att flytta på det som förvarades under sängen och sånt tjafs. Det tar vi en annan dag.

Med risk för att vara lite tjatig så rättade universum inte till sitt misstag idag heller, jag fick inte tillbaka min kattunge. Det enda jag fick var att hitta hennes älskade jordnöt under sängen och börja gråta en skvätt.
Jag kommer behöva många inredningsprojekt för att hantera det här.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...