Idag hade vi utvecklingssamtal för Pyret. Hon var så nervös och berättade efteråt att hon var orolig för att läraren skulle säga att hon inte klarade matten och svenskan.
Det var precis tvärtom.
Läraren sa att hon egentligen inte hade något att säga. Matten gick utmärkt, hon klarade de lite svårare uppgifterna och läraren var helt säker på att det nationella provet skulle gå utmärkt. Svenskan gick också bra, hon kunde ibland slarva med punkter men var bra på att formulera sig, stava och delta i diskussioner.
Jag var inte alls orolig.
Sen frågade vi om läxor, för vi har frågat Pyret sedan sommarlovet om hon är säker på att hon inte har några läxor, och hon säger att de inte har några. Då berättar läraren att nej, de har inga läxor. Hon och den andra läraren har undrat om läxor verkligen gör att barnen lär sig mer, för de har inte upplevt det så. De har heller inte märkt att de lär sig mindre utan läxor.
Jag sa att jag tycker att jag har märkt en stor (positiv) skillnad på Pyret när det inte är läxor. När det efter skolan finns tid att prata om skolarbetet utan krav, när det finns tid att göra andra aktiviteter, när det finns tid att koppla bort skolarbetet och fokusera på annat.
"Som tid för återhämtning", sa läraren.
Exakt.
Så himla viktigt.
Viktigt för oss vuxna, och viktigt för barnen.
Det känns som att Pyret har mer motivation och lust att gå till skolan, och berättar mer om skolarbetet, än när dessa läxor ständigt hängde över henne. Och det är ju rent absurt att man begär att barn ska ägna kvällar och helger åt skolarbete, utöver det arbete de gör i skolan.
Jag har ingen aning om det här är tillfälligt, eller något skolan kommer arbeta aktivt med, men vi passar på och njuter.
Så som jag njöt av denna utsikt på morgonpromenaden till jobbet.
Kommentarer