Fortsätt till huvudinnehåll

Bättre att vara B.o.B.

Enligt någon slags studie så kan obotliga Otimister ha någon defekt i hjärnan som är orsaken till det glada lynnet. Enligt Aftonbladet skulle studien också visa att optimister tar dumma beslut och har orealistiska förväntningar. Med reservation för kvalitén av denna studie, som ytterst kortfattat redovisas i just Aftonbladet, så är min inre B.o.B. inte alls överraskad. Jag har alltid hävdat att det är nyttigt att vara lite av en pessimist. 

Som pessimist kanske man också är bättre på att planera? Som att vi idag gick igenom arvsmassornas höst och vintergarderob och for iväg och spenderade en mindre förmögenhet och större delen av dagen till att inhandla allt som saknades. Jackor, byxor, skor, underställ, handskar - check. Sån enorm lättnad att ha allt det stöket avklarat redan nu. Något slags rekord måste det vara också, båda arvsmassorna var nöjda med kläderna i första affären, och det behövdes bara besök i två butiker för att hitta skor. Så enkelt har det aldrig gått tidigare.

På tal om årstiden; just idag var det ju onekligen höstväder, så jag hoppas att mina tomater hinner bli klara. Det är flera klasar som behöver lite mer tid på sig, men skördar gör vi också.
Jag försöker få ihop till någon härlig sallad, men det går sisådär eftersom Polarn ständigt går och norpar ur skålen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.