Fortsätt till huvudinnehåll

Trist(str)essen fortsätter

Jag hann lagom peta i mig frukost och herr B.o.B. hann lagom fram till sitt nya jobb, en timme hemifrån, så ringer skolan och berättar att Polarn har påbörjat en nysningsparad - igen. Eftersom herr B.o.B. fick lov att börja den nya anställningen med att vara sjuk så tänkte jag att jag kunde göra ett försök att hämta hem Polarn. Skolan ligger ju bra till så där lagom avsides, och man kan gå och hämta utan att komma i kontakt med andra. 
Det var som att ge sig ut på världens långsammaste joggingtur. Pulsen låg på 120 fast jag knappt tog mig framåt. 
Polarn satt i rad med andra barn som också väntade på att bli hämtade. Höstterminen är verkligen påbörjad. 

Det där pratet om lättade restriktioner känns väldigt långt borta med tanke på hur många som tampas med helt galna "vanliga" förkylningar och det tryck som är på Covid-tester nu. Känns mer som fjärde vågen och hela Sverige kommer stanna upp även till följd av just hederliga bonnförkylningar. 

Jag klättrar på väggarna i en kombination av sjukt rastlös och helt slut. Dessutom känner jag stressen byggas upp över hur mycket ombokningar som väntar när jag blir borta från jobbet så här länge. Tänk om man hade ett jobb där någon annan kunde ta ens uppgifter, där man kunde ta in en vikarie så att den planerade verksamheten skulle löpa på. 

Någon som inte stressar upp sig är denna donna:
Hon hoppar upp och väntar på mig när jag är på väg att gå och lägga mig. Kattungedrömmen. 

Mardrömmen är att hon har så jäkla mycket hyss för sig, som en kattunge-Emil på RedBull. Senaste skojsigheten är att peta upp golvbrunnen under badkaret, för att sedan fiska upp silen som sitter i (som samlar upp hår och gör att man slipper stopp i avloppet). 
Hon har också utvecklat en besatthet över en liten, och gammal, träfigur av ett rådjur som jag fått flytta runt halva hemmet för att hon inte ska komma åt den och sen fara runt fullkomligt vårdslöst med den. Hon kommer åt den likt förbaskat och har haft sönder den en gång.
Men sen kommer hon och spinner, stryker sig mot en och tar över ens säng, och allt är förlåtet. Gud vad lättköpt jag är. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...