Den här veckan har varit tuff, jag och flera kollegor är helt säkra på att den var minst 14 dagar lång. Chefen informerade att hon noterat att vi såg så trötta ut många av oss, när hon nu kom tillbaka efter att behövt vara borta några veckor. Arbetsveckan har också innehållit inslag som gjort mig helt dränerad, inslag som lämnat mig mållös och inslag som gjort mig rent förbannad.
Då ser man ju så jäkla mycket fram emot fredag. Jag märker hur jag lyfter idén om fredagsmyset till ouppnåeliga höjder, bara för att bli gruvligt besviken. Klockan 20.10 börjar jag resonera med arvsmassorna om att jag behöver gå och lägga mig. Nu kan jag nästan inte hålla ögonen öppna längre.
Det är ju ruskigt korkat att tagga till så inför kvällen efter en hel arbetsvecka, vilka krafter finns kvar då? Det enda rimliga att se fram emot är ju det här:
Klockan är 20.55. Jag ska äntligen få sova, och det är väl det bästa fredagsmyset man kan komma på.
Kommentarer