Fortsätt till huvudinnehåll

Uppdatering.

Idag när jag hämtade Pyret och fritidspedagogen gick för att tala om att jag var där svarade hon: Nääää! Hon var fullt upptagen med att bygga lego med en kompis och tyckte inte att idén om att gå hem var så lockande. Jag och fritidspedagogen tolkade det som något positivt. På vår promenad för att hämta Polarn berättade hon att det kändes bra att ha bytt skola, för på den här skolan ville alla vara snälla mot nya kompisar och ta hand om dem. Hon tyckte att hon kände sig välkommen och att den här skolan kändes lugnare. Förutom att det är roande att hon ibland uttrycker sig som en liten tant så är det ju oerhört skönt att höra att hon känner så. Dessutom berättade hon att de till mellis fått bananyoghurt fast de (skolan) hade inte köpt den utan gjort den själva.

Dessutom var hon på strålande humör ändå fram till läggdags. Hon ville också läsa sin läsläxa för oss innan godnattsagan, och då ytterst tålmodigt och pedagogiskt hjälpa Polarn att läsa titeln. Jag undrar om två ynka dagar i en klass som arbetar så mycket med att man samarbetar kan påverka hur ett barn beter sig mot sina syskon. Läsläxan var för övrigt på alldeles för lätt nivå för henne.

Polarn är som vanligt lyckligast i ett av sina pysselprojekt. Just nu håller hon på med det här:


Jag förundras över hur lätt hon har för att lära sig sådana saker, och hur lugn och fokuserad hon blir när hon pysslar. Vi får tacka mormor som hittar så mycket pysselprojekt till henne. Pyret sa för övrigt att hon var säker på att Polarn skulle bli uppfinnare när hon blev stor. Jag kanske håller med, och lägger till konstnär.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.