Uppdatering.

Idag när jag hämtade Pyret och fritidspedagogen gick för att tala om att jag var där svarade hon: Nääää! Hon var fullt upptagen med att bygga lego med en kompis och tyckte inte att idén om att gå hem var så lockande. Jag och fritidspedagogen tolkade det som något positivt. På vår promenad för att hämta Polarn berättade hon att det kändes bra att ha bytt skola, för på den här skolan ville alla vara snälla mot nya kompisar och ta hand om dem. Hon tyckte att hon kände sig välkommen och att den här skolan kändes lugnare. Förutom att det är roande att hon ibland uttrycker sig som en liten tant så är det ju oerhört skönt att höra att hon känner så. Dessutom berättade hon att de till mellis fått bananyoghurt fast de (skolan) hade inte köpt den utan gjort den själva.

Dessutom var hon på strålande humör ändå fram till läggdags. Hon ville också läsa sin läsläxa för oss innan godnattsagan, och då ytterst tålmodigt och pedagogiskt hjälpa Polarn att läsa titeln. Jag undrar om två ynka dagar i en klass som arbetar så mycket med att man samarbetar kan påverka hur ett barn beter sig mot sina syskon. Läsläxan var för övrigt på alldeles för lätt nivå för henne.

Polarn är som vanligt lyckligast i ett av sina pysselprojekt. Just nu håller hon på med det här:

Jag förundras över hur lätt hon har för att lära sig sådana saker, och hur lugn och fokuserad hon blir när hon pysslar. Vi får tacka mormor som hittar så mycket pysselprojekt till henne. Pyret sa för övrigt att hon var säker på att Polarn skulle bli uppfinnare när hon blev stor. Jag kanske håller med, och lägger till konstnär.