Fortsätt till huvudinnehåll

Lång väntan.

Ända sedan Pyret tappade sin första tand har Polarn gått och väntat på sin tur. Jag komner ihåg hur hon var så ivrig då att hon vaknade innan Pyret och smög in och tittade under hennes kudde, för att se vad Tandfen lämnat. Pyret har hunnit tappa 6 tänder sedan dess.

Så var det äntligen Polarns tur att stolt visa upp en lös tand. Jag trodde henne inte först, hon hade ju gått och vickat på tänder som hon tyckte kändes lösa, sen Pyrets första tand lades under kudden. Dessutom var det tidigare än när Pyrets började lossna. Men jo, den var lös. Som hon har vickat sedan dess. Till sist hängde den som på en tråd.

Men Polarn tyckte inte alls om tanken på att ta bort den, det gjorde allt för ont tyckte hon. Fast en liten vickning för mycket och ut trillar den.  Just när jag var och fikade med mammakompisen. Att det kan kännas så sorgligt att missa en sådan sak. Att något sådant kan bli så mycket viktigare än så många andra saker, är svårt att föreställa sig.

Men jag fick vara med om när hon kom rusande och visade att Tandfen minsann varit lika generös som mot storasyster och lämnat kvar både tand och en 10 krona. Det krävdes ju ett litet brev till Tandfen om att den där första tanden vill man så gärna spara och kunna visa upp, samtidigt som man vill få en peng. Trots att storasyster lyckades göra en sådan deal, var det lite pirrigt att se om hon gick med på det en gång till.

Så himla magiskt att få uppleva sådant där tillsammans med dem. Större än att gå på vilken föreställning som helst och värt alla tuffa stunder. Inte det minsta proportionerligt men väldigt roligt. Den som kunde ta fram den känslan och sälja som piller skulle bli en väldigt rik person, och slå ut hela marknaden med såväl lagliga som olagliga substanser. Man vill ju bara ha mer.

Och mer kommer jag få, för tanden bredvid har börjat lossna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...