Fortsätt till huvudinnehåll

Spooky.

Arvsmassorna har börjar få lite koll på, och visat intresse för, det där med Halloween. Känns lagom främmande för mig som inte är det minsta uppväxt med konceptet. Men idag skulle vi ge oss på det. 
Jag gick igång lite på att få dekorera två masker herr B.o.B. köpt.



De blev väldigt uppskattade, men i slutändan aldrig använda.

Sen gav vi oss av till Gröna Lund. 


Vi var duktigt påklädda, men hade uppenbarligen inte hunnit vänja oss vid hur vinter känns. En av läkarna på jobbet sa häromdagen att det är sköldkörteln som tar några veckor på sig att ställa om till temperaturförändringar. Den där körteln hade en uppförsbacke idag. 

För att värma oss en stund gick vi på en liten teaterföreställning. 


Arvsmassorna tycker ju att det är så himla spännande när teater kommer så där nära. De fäster inte så mycket vikt vid själva berättelsen, utan uppskattar mest att det blir så intimt. 


Jag tycker ju inte att det är så värst spännande att åka karuseller, men man får ju tyvärr offra sig. Idag gav jag mig mest på väldigt barnvänliga attraktioner, men lilla fritt fall var precis på gränsen mellan kul och aldrig mer. Ungefär där hamnade Blå tåget på Pyrets skala. Polarn tycker att det mesta kvalificerar till den där gränsen och tyckte det som brukar vara kärlekstunneln var fullt tillräckligt spännande. Hon utmanade sig själv lite trots allt och åkte elefanterna, fast utan att trycka på knappen som gör att de åker upp. Så himla märkligt att den i familjen som är mest fartfylld, äventyrlig och rastlös helst åker de klassiska barnkarusellerna. 

Pyret vågade utmana sig själv en del tack vare att kompisen gillade karuseller. Åkte sånt här utan att jag följde med.


Så himla gulliga tillsammans.


Efter en heldag ute i kylan känner jag mig lagom mörbultad och har svårt att se att jag någonsin kommer känna mig varm igen. Men jag tror att arvsmassorna fick en rolig dag. Och en rolig dag kändes som en bra förberedelse inför morgondagen när Pyret ska ha sin första skoldag på nya skolan. Hon verkar se fram emot dagen, och med tanke på hur mycket mer den här skolan verkar engagera sig i att det ska bli bra för henne (till skillnad från förra skolan) så känner jag mig också lugn. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...