Fortsätt till huvudinnehåll

Inte den här helgen heller.

Nope, vi hann inte med allt som hade behövts, eller önskats, hinna med den här helgen heller. Så tröttsamt.

Jag hann dammsuga, plocka undan, damma, planera veckans middagar, veckohandla, tvätta en maskin, och fixa lunch till arvsmassorna på lördagen, medan herr B.o.B. jobbade. Sen ville jag göra något lite skoj också. "Skoj" som i att hinna ta tag i något som behöver ordnas. Katterna behövde en ny klösbräda, för att de är fantastiskt duktiga på att klösa klorna och den vi hade var klöst ner innanmätet. Eftersom de också behövde kattsand kunde vi passa på att köpa både och. Wow, lördagsnöje liksom. Fast vi åkte också och köpte lördagsgodis, som jag inte orkade äta. Sen lagade jag middag; risnudlar med bönor, vitkål, avakado, cashew och koriander, som serverades med färsbiffar gjorda på Anamma formbar färs. Det blev sista insatsen för lördagen.

Idag hann vi ordna ny vinterjacka till Pyret och ett par extra vinterbyxor till Polarn genom att leta i hundra affärer, innan vi åt lunch och gick på bio för att se Familjen Addams, som var en rätt trist historia. Lite läxor, bad och middag för arvsmassorna, och stryka lite kläder och borsta katten så var den dagen slut.

Inte hann jag upp på vinden, inte hann vi ordna inbjudningar till Pyrets kalas eller ens bestämma hur vi ska ordna det, inte hann vi kolla upp saker för advent och vi skulle behöva börja lista ut hur vi ska hinna köpa födelsedagspresenter och julklappar, inte hann jag vila heller sådär som man ska för att orka med en till arbetsvecka. Den där när-som-helst-bryter-en-förkylning-ut känslan jag haft i en vecka men trängt undan för jag hade inte tid att bli sjuk, den gjorde sig påmind idag. Har fortfarande inte tid.

Det enda jag hann var att få dåligt samvete över att ha glömt bort att ta tag i Pyrets kalas. Men lite ångest över hur kass man är som mamma har man väl alltid tid till emellanåt. Å andra sidan så är jag ju inte ensam om att veta när hon fyller år, om man säger så.

Nu tar vi lite nya utmaningar och drar igång en ny vecka.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.