Fortsätt till huvudinnehåll

Tog ett tag ändå.

I onsdags kom Polarn hem och beklagade sig över ont i halsen. Två  väldigt motstridiga saker händer när hon klagar på sitt mående på något sätt; dels händer det sällan att hon beklagar sig så därför blir man bekymrad, dels verkar hon tämligen opåverkad. Hon kan liksom inte vara sjuk, ens när hon är sjuk.

Den här gången åt hon med god aptit, pratade nonstop och skuttade runt som om hon hade myror i brallorna ändå fram till läggdags, då sa hon igen att halsen gjorde ont. Nästa morgon kändes hon lite varm, inte heller ett pålitligt tecken hos den där vandrande kaminen, men sa att hon hade ont i halsen direkt när hon vaknade. Då tog jag mig en titt och möttes av ilsket röda halsmandlar som var så svullna att de nästan nuddade varann. Så det blev lite vab då.

Inte en lätt uppgift med den arvsmassan. Förutom att hon lite då och då under dagen sa till när halsen gjorde ont så var hon ju precis som vanligt, om än lite understimulerad. Nu är det ju så att Pyret valde att ha sitt kalas genom att ha en heldag med bästa kompisen, så vi ska bjuda honom och hans familj till Kolmården. Imorgon. Alltså var det lite granna en bra sak om Polarn tog det lite lugnt och lät kroppen hinna med att bli frisk, eftersom vi också har en överraskning till Pyret planerat. Inte ens med en hals som ser ut som en ruskig olycka tar Polarn det lugnt. Men som tur är har hon inte haft någon feber och idag klagade hon bara över halsen 3 gånger. Jag tror att vi klarar oss.

Förutom att det är en märklig sak att betrakta Polarns energinivåer, så kom jag på att det blir inte lika mycket vab längre, peppar peppar. Fast nu är ju säsongen inledd, så vem vet hur det kommer bli fram till typ maj 2020.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.