Fortsätt till huvudinnehåll

Tog ett tag ändå.

I onsdags kom Polarn hem och beklagade sig över ont i halsen. Två  väldigt motstridiga saker händer när hon klagar på sitt mående på något sätt; dels händer det sällan att hon beklagar sig så därför blir man bekymrad, dels verkar hon tämligen opåverkad. Hon kan liksom inte vara sjuk, ens när hon är sjuk.

Den här gången åt hon med god aptit, pratade nonstop och skuttade runt som om hon hade myror i brallorna ändå fram till läggdags, då sa hon igen att halsen gjorde ont. Nästa morgon kändes hon lite varm, inte heller ett pålitligt tecken hos den där vandrande kaminen, men sa att hon hade ont i halsen direkt när hon vaknade. Då tog jag mig en titt och möttes av ilsket röda halsmandlar som var så svullna att de nästan nuddade varann. Så det blev lite vab då.

Inte en lätt uppgift med den arvsmassan. Förutom att hon lite då och då under dagen sa till när halsen gjorde ont så var hon ju precis som vanligt, om än lite understimulerad. Nu är det ju så att Pyret valde att ha sitt kalas genom att ha en heldag med bästa kompisen, så vi ska bjuda honom och hans familj till Kolmården. Imorgon. Alltså var det lite granna en bra sak om Polarn tog det lite lugnt och lät kroppen hinna med att bli frisk, eftersom vi också har en överraskning till Pyret planerat. Inte ens med en hals som ser ut som en ruskig olycka tar Polarn det lugnt. Men som tur är har hon inte haft någon feber och idag klagade hon bara över halsen 3 gånger. Jag tror att vi klarar oss.

Förutom att det är en märklig sak att betrakta Polarns energinivåer, så kom jag på att det blir inte lika mycket vab längre, peppar peppar. Fast nu är ju säsongen inledd, så vem vet hur det kommer bli fram till typ maj 2020.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...