Pyret var på gott humör och såg fram emot sin första dag på nya skolan. Laddad med en lugn morgon tog vi en promenad dit. Vi lekte gissa djuret i 20 minuter.
Nerverna slog till först när vi kom fram och blev presenterade för personal och kompisar, då vägrade hon släppa min hand. Men gamla kompisar blev glada att se henne, och skolan tilldelade två fina tjejer som ska bli hennes parkompisar, eftersom eleverna arbetar i par som byts ut emellanåt. Det var ett varmt välkomnande.
När jag skulle gå blev det lite ängsligt, trots att jag lovade att hämta tidigt och lovade helt ärligt att hon skulle ha jätteroligt. En fröken fångade snabbt upp och erbjöd en varm famn.
Efter att ha klarat av några ärenden på jobbet skyndade jag mig att ta mig tillbaka skolan. Inte läge att bryta löften om att ge extra stöd trots att planeringen för dagen inte riktigt blev som den var tänkt. När jag kom dit var hon i full färd att röja runt på den stora skolgården med nya och gamla kompisar och blev lagom besviken över att jag redan var där. Jag fick genast lova att hon skulle bli hämtad i vanlig tid imorgon.
Pyret bestämde på promenaden hem att vi skulle fira en bra första dag med att äta pannkakor och dricka saft till middag. Så då blev det pannkakor och saft. Nu när arvsmassorna äter rejäla portioner, i alla fall när andan faller på, så blir det fasligt många pannkakor att steka, men vad gör väl det.
Det känns som att det här kommer bli bra. Personalen verkade proffsiga, mjuka och lugna, barnen verkade fina mot varandra och lokalerna var fräscha. På kvällen fick vi dessutom ett mejl från läraren som kort informerade om att Pyret verkade ha haft en bra första dag och att hon vågat räcka upp handen flera gånger.
Nu väntar nya rutiner för oss alla, jag håller tummarna för att orka med.
Nerverna slog till först när vi kom fram och blev presenterade för personal och kompisar, då vägrade hon släppa min hand. Men gamla kompisar blev glada att se henne, och skolan tilldelade två fina tjejer som ska bli hennes parkompisar, eftersom eleverna arbetar i par som byts ut emellanåt. Det var ett varmt välkomnande.
När jag skulle gå blev det lite ängsligt, trots att jag lovade att hämta tidigt och lovade helt ärligt att hon skulle ha jätteroligt. En fröken fångade snabbt upp och erbjöd en varm famn.
Efter att ha klarat av några ärenden på jobbet skyndade jag mig att ta mig tillbaka skolan. Inte läge att bryta löften om att ge extra stöd trots att planeringen för dagen inte riktigt blev som den var tänkt. När jag kom dit var hon i full färd att röja runt på den stora skolgården med nya och gamla kompisar och blev lagom besviken över att jag redan var där. Jag fick genast lova att hon skulle bli hämtad i vanlig tid imorgon.
Pyret bestämde på promenaden hem att vi skulle fira en bra första dag med att äta pannkakor och dricka saft till middag. Så då blev det pannkakor och saft. Nu när arvsmassorna äter rejäla portioner, i alla fall när andan faller på, så blir det fasligt många pannkakor att steka, men vad gör väl det.
Det känns som att det här kommer bli bra. Personalen verkade proffsiga, mjuka och lugna, barnen verkade fina mot varandra och lokalerna var fräscha. På kvällen fick vi dessutom ett mejl från läraren som kort informerade om att Pyret verkade ha haft en bra första dag och att hon vågat räcka upp handen flera gånger.
Nu väntar nya rutiner för oss alla, jag håller tummarna för att orka med.
Kommentarer