Fortsätt till huvudinnehåll

Stora dejten.

Pyret fick spendera dagen med en av sina absoluta favoritmänniskor; klasskompisen O. Kompisens mamma bjöd med oss på bowling, så att de fick en dos av varandra nu när lovet blev så långt. När vi föräldrar satte oss för att fika efteråt kunde Pyret och han röja loss, medan Polarn fick en ny kompis i klasskompisen lillasyster.

Den är så vansinnigt söta tillsammans att man får andnöd. O blev helt begeistrad när Pyret tappade sin hårsnodd för att han aldrig sett henne med utsläppt hår, Pyret ville gärna hålla hand medan de sprang runt ihop.

Hur det gick med bowlingen, så där på såväl min som arvsmassornas premiär (jajamensan, jag är 40 plus och bowling-oskuld. Eller, inte nu längre). Pyret och Polarn verkade gilla grejen, möjligen på grund av tillgång till popcorn och saft. Själv lyckades jag få en strike, och att komma sist av åtta personer, till och med besegrad av en nybliven fyraåring. Det där med spel är verkligen inte min grej, jag kan inte minnas senast jag vann i något. Men Pyret har alldeles uppenbarligen vunnit O's hjärta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.