Som förälder vill man ju skydda sina arvsmassor mot allt ont. Hur osannolikt, ohälsosamt och stor björntjänst det än må vara, så vill man att de ska slippa alla sorger och besvär.
Så väcks man av sin arvsmassa under natten, av att hon gråter förtvivlat och uppenbarligen drömmer. Tidigt på morgonen berättar hon att hon drömde att hennes klasskompis inte längre hade några föräldrar, så därför fick jag lov att vara hennes mamma. Men då försvann jag från Pyret för evigt. För att vrida om kniven i hjärtat lite till så mindes hon drömmen även på dagen.
Allt i en vill ju sudda bort sådana drömmar och ersätta dem med söta kattungar. Vetskapen om att hon för en stund under natten fanns i en verklighet där hon upplevde att hon förlorade sin mamma gör ju obarmhärtigt ont. Att natta arvsmassorna när man vet hur avancerade och skrämmande deras mardrömmar kan vara nu, ger känslan av att sända dem ut på ett slagfält.
"Sov gott" blir nog mer ett mantra för mig än för dem.
Kommentarer