Fortsätt till huvudinnehåll

Hur kan man?

Vissa arbetsdagar lämnar större avtryck än andra, sitter kvar några dagar. Som att behöva släppa allt arbete och enbart få till akuta insatser, för att rädda en människa från en annan människa.
Det är oundvikligt att det gör något med en, att bevittna vad människor är kapabla att utsätta andra för. Det ska väl heller aldrig lämna en oberörd.

Sådana dagar ger också insyn i vilken enorm styrka människor har, som reser sig gång på gång. Jag önskar bara att människor inte ska behöva resa sig från vissa saker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.