December är ju magisk. Plötsligt ska man njuta och slappna av mer än vanligt, samtidigt som man ska prestera flerfaldigt.
Varje dag ska det hinnas med ett gäng kalendrar för att tandgnisslan inte ska uppstå. Sen uppstår tandgnisslan ändå över att någon viskat för högt vad som var i luckan, inte lyckas bygga ihop legofiguren, inte hört vad som sades i tv- eller radiokalendern.
Varje söndag ska någon slags adventsliknande stämning uppnås. Här brukar den innebära att jag försöker få sitta med tända ljus till frukost medan arvsmassorna skyndar sig iväg från frukostbordet och disken, och herr B.o.B. sover.
Vi har ju dessutom äran att ha en arvsmassa född i december. Så vi ska under denna månad också vara anordnare av barnkalas, eller blodtryckshöjande aktivitet, som det också kallas.
Månaden är också präglad av ett plötsligt instick av sociala aktiviteter. Såsom julbord, att ens arbetsplats ska lucia-fira en annan arbetsplats, luciafirande på förskola, avslutning på skola, besök av långväga vänner. Alltihop saker som äter upp ens arbetstid och gör att man ska hinna lika mycket som vanligt fast på tre fjärdedelar av tiden.
När julafton väl dyker upp firas den hemma hos oss. Då vill jag ha någon slags julstämning i form av exempelvis en julgran, som ska hämtas från vind och kläs. Det bör också finnas klassiska ätbara saker den dagen, enligt mig. Och trots att jag ständigt försöker uppfinna ett sätt att få mat att uppenbara sig utan ansträngning, så har jag inte hittat en fulländad metod än. Man måste laga den.
Lite komiskt är det ju att vi är så många som tycker att den här månaden påminner om upploppet i ett maraton. Minsta lilla tillägg i det tajta schemat gör att hela agendan spricker och kraven för vad man ska hinna göra känns övermäktiga. Månaden handlar mer om att klara sig till slutet, än att på ett fridfullt sätt njuta av en högtid med nära och kära.
Så, en fröjdefull jul någon?
Kommentarer