Så här runt nyår brukar det ju vara poppis att lova sig själv saker, fast jag brukar inte göra det. Men så när det plingade till i mobilen och det var ett mejl med Hej och välkommen till Stockholms universitet och nerverna darrade till så tänkte jag att jag kanske skulle ge ett nyårslöfte i år. Jag ska lova att vara snäll mot mig själv.
Jag tänker då mest på pluggandet. Det har aldrig varit svårt för mig att ta in information, att uttrycka mig eller att prestera men jag har ändå alltid gått med någon väntan på katastrofen inombords.
Ja det gick bra med det där men kommer gå åt skogen nu för att... valfri ursäkt infogas.
I detta fall är det Universitetsutbildning (läses med domedagsröst) som är haken. Vem är jag att tro att jag ska fixa det, ungefär. Jag kanske är Komvux/gymnasienivå-smart men högre utbildning? Döh.
Nu vet ju jag att det är alldeles normalbegåvade som pluggar där, att skolan är byggd för att godkänna i första hand och underkänna bara i nödfall, att jag fixar vad som helst vid det här laget. Men. Ändå.
Jag tänkte att jag skulle ge mig själv ett litet pepp talk istället i år, istället för "men" och varje gång vem tror du att du är dyker upp.
Jag är värd det här.
Jag vill det här.
Jag är awesome.
Lite så.
Om människor jag har mött i snart 40 års tid har slösat luft och energi på att tala om att jag är smart och duktig så är det väl otroligt oartigt av mig att inte tro dom.
Jag antar att mitt nyårslöfte är att bli lite kaxig och osvenskt mot jantelagen.
Kommentarer