Förvirringen startade när vi satt på tåget. Vi var på väg till Naturhistoriska museet men hade inte tänkt på att vi var morgonpigg (nåja, helt ofrivilligt) barnfamilj och skulle anlända en timme innan de öppnade. Det "löste" vi genom att kliva av vid centralen och promenera ut till Frescati, med ett stopp på ett fik utmed vägen. Att promenera den nätta lilla rundan innan vi skulle knata runt på museum var kanske inte dagens snilleblixt.
Pyret hade somnat i vagnen en kvart innan vi var framme, det "löste" vi genom att starta besöket med lunch på restaurangen. En nyvaken, nej-sägande tvååring petade därför i sin tallrik med köttbullar som istället ständigt-superhungriga-Polarn åt stor del av.
Sen började vi rundvandringen. Det blev kanske inte ett så strukturerat besök med Pyret som följeslagare, hon kutade ju härsan och tvärsan utan någon som helst tanke på att se till att se allt. Det är fasiken ingen ordning på de där små genpoolerna.
Men hon kutade, glad som en mört, och var entusiastisk, vilket var målet och syftet med besöket.
När hon väl var så trött att hon blev tjurig packade vi ihop för att dra oss hemåt med en tanke om att hon skulle ta en tupplur under hemresan. Nope. Sen var klockan så där mycket att vi skulle förlora mer än vi skulle vinna på att få henne att somna, så vi avslutade dagen med ett besök hos arvsmassornas ursprung; mina päron.
Den lilla damen var alltså vaken och i full fart från sju på morgonen till sju på kvällen med en kvarts undantag.
Hon somnade fort. Det lär jag väl också göra, med värkande fötter och överarbetad gluteus maximus.
Kommentarer