Fortsätt till huvudinnehåll

And so it begins.

Då börjar ett nytt år då. Efter ett år som inte alls blev som det var tänkt väntar ett nytt år som säkert inte alls kommer bli som jag har tänkt. 

Nu tänker inte jag vara sån som äppelkäckt deklarerar att Det blir nog bra ändå inför livets kurvor, svarta backar och totala överraskningar, för sanningen är ju att det händer massor med saker hela tiden som inte är ens i närheten av att vara bra. Allt ordnar sig inte, allt är inte för det bästa, det finns inte alltid en ljuspunkt. Ibland händer saker som bara är blä, som vänder livet upp och ner och förändrar tillvaron för evigt.

Inte har jag en aning om vad som väntar 2015 och vad jag kommer se tillbaka på och minnas från året som gått när nästa år börjar. Om det kommer vara roliga saker, som att 2014 gav oss Polarn, utmaningar, som spädbarnstiden, trevliga händelser, som nya vänner, lättnad, som i att känna att man får livet åter eller sorger. Det jag tar med mig in i det nya året är dock att vad 2015 än kastar in i Carolas vindmaskin så kommer jag stå pall. Det kanske svider, gör ont eller om jag har tur kittlas så jag kiknar av skratt, oavsett så kommer jag fixa det. För jag är stark, det har jag fått bevis på, det är kvittot jag tar med mig från förra året.

Tack 2014, det var bitvis trevligt att träffas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.