Läraren påpekar en händelse i slutet av 80 - talet och lägger till ...Det är ju inget ni kan komma ihåg.
Vid ett annat tillfälle säger samma lärare att han kommer ihåg att kombinera jobbet med småbarnsåren som en period då det var risk för magsår men ...det behöver ju inte ni tänka på förrän om ett tag.
En klasskamrat pratar om att det är svårt att vänja sig vid att ta med lunch eftersom hon var van vid matbespisning.
En annan klasskamrat pratar om hon precis flyttat hemifrån.
Jag får höra att det är skönt att några är lite äldre för att den ena trodde alla skulle vara födda 95 (nittofem!!) och den andra trodde hon skulle vara äldst, vid 26.
Att någon gått och lagt sig klockan 23 var skit tidigt.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer