Läraren påpekar en händelse i slutet av 80 - talet och lägger till ...Det är ju inget ni kan komma ihåg.
Vid ett annat tillfälle säger samma lärare att han kommer ihåg att kombinera jobbet med småbarnsåren som en period då det var risk för magsår men ...det behöver ju inte ni tänka på förrän om ett tag.
En klasskamrat pratar om att det är svårt att vänja sig vid att ta med lunch eftersom hon var van vid matbespisning.
En annan klasskamrat pratar om hon precis flyttat hemifrån.
Jag får höra att det är skönt att några är lite äldre för att den ena trodde alla skulle vara födda 95 (nittofem!!) och den andra trodde hon skulle vara äldst, vid 26.
Att någon gått och lagt sig klockan 23 var skit tidigt.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer