Fortsätt till huvudinnehåll

In the beginning...

Kurslitteraturen har anlänt och verkar såväl intressant som helt obegriplig, sådär som all kurslitteratur verkar innan man får in den i sitt sammanhang och man börjat fördjupa sig i den.

Jag har granskat kursplanen för den första kursen och den verkar intressant och helt obegriplig, sådär som alla kursplaner verkar innan man fått in den i sitt sammanhang och man börjat.

Jag har tittat igenom uppgifterna för den första kursen och de verkar intressanta men helt obegripliga, sådär som alla uppgifter verkar innan man fått in dom i sitt sammanhang och man påbörjat dom.

Jag har tittat igenom programmet för introduktionsdagarna vilket ser intressant ut men också helt omöjligt eftersom det ingår en massa sociala aktiviteter som jag inte är säker på att jag kommer ihåg hur man utför. Man kan "frivilligt" följa med på pubkvällar de två första kvällarna för att lära känna sina kurskamrater till exempel. Frivilligt? Om man inte kan/orkar hamnar man inte från dag ett i bakvattnet inför den gruppuppgift som ska påbörjas redan på dag fem då?

Jag är ju redan van vid det egna arbetet och ansvaret som det tjatas om överallt eftersom jag kommer från vux och inte gymnasiet, men är å andra sidan inte så hemma på de där pubkvällarna som verkar vara en så stor del av universitetslivet.

Nåja, det löser sig sa den trötta småbarnsmamman som just haft kräksjukan... höhö... 

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer