Fortsätt till huvudinnehåll

Bu!

Vi (läs jag) tyckte att det var dags att låta Pyret sova utan spjälsidan på sängen lagom till julledigheten, samtidigt som Polarn fick flytta in i barnrummet. Det har gått bra. Läs: det HAR gått bra.
Nu har den lilla damen upptäckt att hon kan knata upp och ner ur sängen som hon själv tycker.
Och det gör hon.
Jag vet inte om hon fejkar att hon somnar för när man är helt övertygad om att hon somnat och man smyger ut för att äntligen få lite tystnad, koffein och socker så står hon plötsligt där. Hon skrämmer skiten ur en. Det måste vara hennes asiatiska gener som gör henne till en smygare i riktigt ninja nivå och mina skräckfilmsfrossar gener som gör att hon bara ställer sig helt still och kikar upp under lugg som någon vålnad.
Ja vaken nu deklarerar hon stolt när man går fram med hjärtklappning och stundande hjärtinfarkt, som om man inte just märkt det.
Livet med barn är onekligen bra motion för nerverna på många sätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.