När jag var hos doktorn för första gången på 15 år fick jag höra att han skulle ta lite prover men de skulle med all sannolikhet inte visa något för de gjorde de nästan aldrig.
Igår fick jag brev från samma läkare att jag hade så pass stor vitamin D brist att jag behövde medicineras.
Vitamin D brist som kan ge besvär med trötthet, irritation, depression, eksem och närsynthet.
Jaha ja. Även den bästa kan ju ha fel.
Detta ska väl läggas i kategorin: Ja ä int bitter men va int så jädra säker och fördomsfull nästa gång herr doktor.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer