Lediga barn behöver sysselsättas och föräldrar till lediga barn behöver sällskap. Pyret, och Polarn med för all del, fick därför lattja runt med 6-åring med mer ork än mamsen idag.
Lovely.
Att roa såna där små troll till rätt trötthetsgrad verkar nämligen kräva att man är minderårig och kort i rocken. Jag erkänner rakt av att jag aldrig skulle orka hålla den nivån av intensivt röj som barn har med varandra.
Dock måste vi arma päron in och förklara, hejda, kolla, byta och hjälpa här och där samtidigt som vi tappert försöker få till en egen playdate, roa oss själva lite liksom. Resultatet blir att ungarna är trötta som zombies till kvällen (yey) men det är ju jag med (inte så yey).
Det är tur att imorgon är en ledig dag.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer