Fortsätt till huvudinnehåll

Belöning och straff.

Igår var päronlyckan total. Vi var på promenad i evigheter med två djupt sovande knoddar i vagnen. De sov sådär länge att de vaknade på ytterst gott humör ni vet. Så när de vaknade vågade vi oss på att ta med dom in på Pizza Hut för utfodring.
Vi väntade en sån där evighet som det alltid tar att få maten på Pizza Hut. Vi utfodrade Polarn. Vi delade på en pizza med Pyret. Vi fick Pyret att sitta kvar efter Ja klar nu. Vi gick till toaletten för blöjbyte med varsitt barn. Vi betalade. Vi klädde på alla.
Utan. Ett. Enda. Utbrott.
Inte ens gnäll. 
Jag kan väl erkänna att vi var lite smått chockade.
Pyret fick gott om beröm och en nuharduvaritduktig-smoothie.

Idag kom straffet för vår lycka.
Jag skulle ta min vanliga promenad efter lämning. Lätt naiv trodde jag att det skulle vara plogat på de flesta ställen eftersom snön började igår eftermiddag. Jag hade fel. Dessutom började snålblåsten vina och snön falla lagom tills halva rundan var avklarad, så det var ingen vits att vända om.
Alltså fick jag trycka fram en dubbelvagn i snömodd täckt i snö. Det är ju i och för sig bra motion men inte så trivsamt.

Lärdomen är att om något väldigt bra händer så kommer snart något mindre bra hända för att ta ner dig på jorden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.