Fortsätt till huvudinnehåll

Intensivt experiment

Pyret bad att få gå och lägga sig klockan åtta igår kväll. Det är något av ett rekord på många sätt. Jag antar att första skolveckan som mellanstadiet elev och med nya lärare tog helt slut på henne. 

Idag roade vi oss med att åka till Tom Tits Experiment.
Vi lyckades gå igenom utomhusaktiviteterna medan det var uppehåll, men det gjorde egentligen inget för det var varmt som en bastu inomhus, så jag blev ändå sjöblöt.

Arvsmassorna roade sig kungligt och testade nästintill varenda grej. Polarn vågade till och med prova Fritt fall, vilket hon var omåttligt stolt över efteråt. Första åket hoppade hon över, vid andra åket började hon gråta när grinden öppnades och ångrade sig, vid tredje åket vågade hon sätta sig men såg fullkomligt skräckslagen ut och höll Pyret hårt i handen, vid fjärde åket hade hon ett leende lika stort som Cheshirekatten.

Pyret vågade utmana sin rädsla för mörker och ta sig genom den mörka banan. Men hon höll lika hårt i Polarn som Polarn hade hållit i henne tidigare.

Vi var kvar till 10 minuter innan stängning, alltså 6 timmar av experimenterande. Även om stället kändes lite slitet och i behov av en uppfräschning,  och flera saker inte fungerade, så var arvsmassorna mer än nöjda. Det toghelt slut på mig. 

Väl hemma i tv-soffan fortsatte Gammelkatt att förvåna. Nu kommer hon spontant och lägger sig i knät.
Hon är vårt sociala experiment. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.