Fortsätt till huvudinnehåll

Hur mycket är det?

Idag var det skolstart! Arvsmassorna ville börja när skolan börjar, alltså att inte gå till fritids innan, så jag flexade lite på morgonen. Då passade jag också på att ta min korta löptur på morgonen istället för kvällen, så smidigt!
Och vips så har man blivit en sådan människa; "Åh vilken tur att man hinner få in lite träning innan jobbet!" *sägs med en sådan där hemsk positiv röst* 

När jag nämnde morgonen för kollegan på jobbet frågade hon:
"Men hur mycket tränar du egentligen?
Och jag svarade att jag egentligen inte tränade så mycket, men rör på mig ofta. Som forskare förlitar hon sig på data och bad att få titta på min klocka.
Där ser det ut så här:
Idag, som är en ganska representativ dag, uppnår jag under en dag rekommenderade antal intensiva minuter per vecka. 
Och tittar man på medel över året så ser det ut så här:
Där ser man härliga influensa, Covid, och kräksjuka veckorna i vintras som drar ner genomsnittet rätt rejält. Annars snittar jag 172 måttligt intensiva minuter, plus 2x110 högintensiva minuter per vecka. 

Men jag tycker ändå inte att jag tränar
Varför inte?
För att jag inte går på gym?
För att jag inte springer en mil?
För att det bara är lilla jag?
Säkert en kombination av allt ovanstående.

När vi gick igenom hur min rutin ser ut under veckorna så kom vi fram till detta:
På vardagar:
Powerwalk 2 x 40 minuter(till/från jobb) ibland + 20 minuter powerwalk på lunchen.
+ 15-20 minuter löpning, alternativt 20-30 minuter styrketräning (varannan dag).
Det blir alltså 1,35-2,10 timmar "aktivitet" per vardag.

På helger:
30-40 minuter löpning, plus ett evigt promenerande hit och dit (på helgdagar har jag mellan 8 000-16 000 steg).

Men hur hon än lade fram det har jag svårt att se att jag tränar mycket. Jag tycker fortfarande att jag bara rör på mig, eller som bäst är en liten tränings-wannabe. Fast jag springer 2.4 km innan jag går i "very, very brisk pace" i 40 minuter till jobbet. 
Jisses vad man är uppvuxen med att inte hävda sig, eller tro att man behärskar saker. 

Jag ska nu öva mig i att säga att jag tränar, för det är inte skryt, bara något jag gör. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...