Fortsätt till huvudinnehåll

Hur mycket är det?

Idag var det skolstart! Arvsmassorna ville börja när skolan börjar, alltså att inte gå till fritids innan, så jag flexade lite på morgonen. Då passade jag också på att ta min korta löptur på morgonen istället för kvällen, så smidigt!
Och vips så har man blivit en sådan människa; "Åh vilken tur att man hinner få in lite träning innan jobbet!" *sägs med en sådan där hemsk positiv röst* 

När jag nämnde morgonen för kollegan på jobbet frågade hon:
"Men hur mycket tränar du egentligen?" 
Och jag svarade att jag egentligen inte tränade så mycket, men rör på mig ofta. Som forskare förlitar hon sig på data och bad att få titta på min klocka.
Där ser det ut så här:
Idag, som är en ganska representativ dag, uppnår jag under en dag rekommenderade antal intensiva minuter per vecka. 
Och tittar man på medel över året så ser det ut så här:
Där ser man härliga influensa, Covid, och kräksjuka veckorna i vintras som drar ner genomsnittet rätt rejält. Annars snittar jag 172 måttligt intensiva minuter, plus 2x110 högintensiva minuter per vecka. 

Men jag tycker ändå inte att jag tränar. 
Varför inte?
För att jag inte går på gym?
För att jag inte springer en mil?
För att det bara är lilla jag?
Säkert en kombination av allt ovanstående.

När vi gick igenom hur min rutin ser ut under veckorna så kom vi fram till detta:
På vardagar:
Powerwalk 2 x 40 minuter(till/från jobb) ibland + 20 minuter powerwalk på lunchen.
+ 15-20 minuter löpning, alternativt 20-30 minuter styrketräning (varannan dag).
Det blir alltså 1,35-2,10 timmar "aktivitet" per vardag.

På helger:
30-40 minuter löpning, plus ett evigt promenerande hit och dit (på helgdagar har jag mellan 8 000-16 000 steg).

Men hur hon än lade fram det har jag svårt att se att jag tränar mycket. Jag tycker fortfarande att jag bara rör på mig, eller som bäst är en liten tränings-wannabe. Fast jag springer 2.4 km innan jag går i "very, very brisk pace" i 40 minuter till jobbet. 
Jisses vad man är uppvuxen med att inte hävda sig, eller tro att man behärskar saker. 

Jag ska nu öva mig i att säga att jag tränar, för det är inte skryt, bara något jag gör. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte
Skicka en kommentar
Läs mer

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde
Skicka en kommentar
Läs mer

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la
Skicka en kommentar
Läs mer