Det där pusslet alla pratar om kan emellanåt vara lite knepigt att lägga. Som när Pyret hör av sig på förmiddagen och vill gå hem till en kompis som bor lite avsides och man inte själv har bil. Så ska man vara samordnare i en kedja av personer för att lösa hur arvsmassan ska förflytta sig till och från denna lekträff med kompisen, som går vidare till en annan skola. Samtidigt som man själv ska ta med den andra arvsmassan till den ständiga tisdagsmiddag-hos-mormor.
Mmmmmm, automatkaffe, som gör att jag behöver dricka den med mjölk för att inte få magkatarr.
"Snälla! Det kanske är sista gången jag träffar honom, och de andra kompisarna ska dit!" lät det i ett på-liv-och-död-meddelande som bara en snart 10-åring kan skriva.
Efter sjukt många meddelanden medan jag också försökte gör mitt jobb så fick vi till en lösning.
Så.
Jag går hem.
Möter Polarn.
Tisdagsmiddag hos mormor.
Hem och hämta cyklarna.
Cykla till kompis som bor närmre, vars mamma hämtat den egna och min arvsmassa från lekträffen.
Gå till skolan och hämta Pyrets cykel.
Cykla hem.
Gå och lägga oss.
Dagens aktivitet blev, förutom förmiddagens hjärngympa, att cykla och gå, utöver jobbpromenaderna. Det nya styrketräningspasset jag var så sugen på att prova fick vänta. Det kommer göra mig sjukt rastlös imorgon.
Tur att det finns sånt här på jobbet:
Kommentarer