Fortsätt till huvudinnehåll

Är det så nu?

En gång är ingen gång, två gånger är en gång-gång.
Jag testade att ta 5 kilometer som lång runda igen, och det gick ju bra. Så förbenat roligt att få utvecklas. Jag antar att tipset om att få in ett par kortare rundor till per vecka verkligen hjälpte. Och det är ju märkligt att det alla säger att man behöver göra för att orka springa mer, är det som hjälper en att orka springa mer. Sen är jag medveten om att 5 kilometer är en fis i rymden för vana löpare, men för den som börjat springa och träna regelbundet och strukturerat som 45-åring är det nördigt roligt. 

Så hur firar man en sådan prestation?
Jag tog med mig arvsmassorna till godisaffären.
Sedan promenerade vi till Dollarstore, vidare till lunch på asiatisk buffé, vidare till secondhand, för att avsluta med en promenad till djuraffären för att köpa kattmat. Det blev en väldig massa gående idag.
När vi kom hem gick vi lite till och storhandlade, innan jag ordnade den sista tvätten. När skafferi och kylskåp var välfyllda, blommor vattnade och tvätten tvättad slog vi oss ner och tittade på premiäravsnitten av Lego masters och Fångarna på fortet, med godispåsarna i högsta hugg.
En perfekt inramning av en dag där nytta och nöje blandades. Tråkiga hushållssysslor blev gjorda, praktiska saker till arvsmassornas skolgång blev inköpta, kroppen fick röra på sig, och vi fick ha kul. Underbart. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer