Då förbereder vi oss för skolstart. Jag kan inte fatta att Pyret börjar mellanstadiet och Polarn andra klass. Vi läser igenom välkomstbrev och pratar om vad som känns pirrigt, nervöst och förväntansfullt.
Pyret tycker att det känns pirrigt att få nya lärare, är ledsen över att en kompis börjar i en annan skola och är lite orolig över att få skåp med hänglås och att läxorna ska bli svårare. Samtidigt som det känns spännande att börja i fyran.
Polarn är mest förväntansfull över att få träffa fröknar och kompisar igen och känner sig stor som börjar i tvåan.
Jag tycker också att det känns pirrigt. Varje skolstart är som en slags markering över att de växer, och visst är jag medveten om hur utmaningarna växer med dem. I min branch blir man också så plågsamt medveten om allt som kan hända människor och hur svårt det kan vara att läka efter att skadan är skedd. Hur skyddar jag dem från allt ont, tänker jag precis som alla andra föräldrar.
Men nu gömmer jag oron i en halvtimmes styrketräning i värmen, packar deras väskor och påminner dem om allt roligt och spännande skolan ger dem.
Sen går jag och klappar på katten, för det finns till och med forskare som kommer till slutsatsen att det är lugnande.
Kommentarer