Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens meny

I den här värmen slår man ju inga fartrekord, särskilt inte när man väljer den backigaste rundan, men jag kunde hålla ut lite längre.
Inget bättre än att komma ut ur duschen efteråt och slå sig ner vid frukosten.
För att förlänga det myset mötte jag upp mammakompisen lite senare för att äta lunch. 
Lika bildskön som god i all sin enkelhet. Ost, grönsaker och bröd, allt blir bättre med bröd. En kollega säger lite då och då när vi har jobbfrukost att det är enda dagen i veckan som hen äter bröd. Jag skulle aldrig klara det. 

Ingen lunchträff utan fika. När det är svårt att välja beställer man en av varje och delar.
Till middag blev det totalt ospännande rester av cypriotisk lasagne -pastitsio-, men det är ju gott. 

När arvsmassorna skulle titta på film till kvällen upptäckte vi att några filmer på Viaplay som bara funnits med engelskt tal nu fanns på svenska. Kanske hjälpte det mejl jag skickade för ett tag sedan när jag märkte att ytterligare en film som gått att hyra på Viaply med svenskt tal, nu bara fanns på engelska på deras vanliga tjänst. Jag fick svaret att fråga skulle lämnas över till teknikerna. 
"Jag tycker egentligen inte om när människor är stränga eller säger till när saker är fel, men ibland är det bra mamma!" sa Polarn som äntligen kunde se en film hon längtat efter. "Ja, ibland måste man säga till när saker är fel, eller när människor gör fel, annars kan det ju inte bli bättre." sa jag.

På tal om bättre och film så började jag titta på "Thirteen lives". Inte så sällan överträffar verkligheten dikten. 
Fast jag vet att det går bra så får jag ont i magen av hela storyn, vilken mardröm. Men också, tänk vad fina och hjälpsamma människor kan vara, om de vill. Värt att hålla i minnet under valrörelsen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän