Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens meny

I den här värmen slår man ju inga fartrekord, särskilt inte när man väljer den backigaste rundan, men jag kunde hålla ut lite längre.
Inget bättre än att komma ut ur duschen efteråt och slå sig ner vid frukosten.
För att förlänga det myset mötte jag upp mammakompisen lite senare för att äta lunch. 
Lika bildskön som god i all sin enkelhet. Ost, grönsaker och bröd, allt blir bättre med bröd. En kollega säger lite då och då när vi har jobbfrukost att det är enda dagen i veckan som hen äter bröd. Jag skulle aldrig klara det. 

Ingen lunchträff utan fika. När det är svårt att välja beställer man en av varje och delar.
Till middag blev det totalt ospännande rester av cypriotisk lasagne -pastitsio-, men det är ju gott. 

När arvsmassorna skulle titta på film till kvällen upptäckte vi att några filmer på Viaplay som bara funnits med engelskt tal nu fanns på svenska. Kanske hjälpte det mejl jag skickade för ett tag sedan när jag märkte att ytterligare en film som gått att hyra på Viaply med svenskt tal, nu bara fanns på engelska på deras vanliga tjänst. Jag fick svaret att fråga skulle lämnas över till teknikerna. 
"Jag tycker egentligen inte om när människor är stränga eller säger till när saker är fel, men ibland är det bra mamma!" sa Polarn som äntligen kunde se en film hon längtat efter. "Ja, ibland måste man säga till när saker är fel, eller när människor gör fel, annars kan det ju inte bli bättre." sa jag.

På tal om bättre och film så började jag titta på "Thirteen lives". Inte så sällan överträffar verkligheten dikten. 
Fast jag vet att det går bra så får jag ont i magen av hela storyn, vilken mardröm. Men också, tänk vad fina och hjälpsamma människor kan vara, om de vill. Värt att hålla i minnet under valrörelsen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.