attvarabob

Känns ju bäst att ha aktiviteter med barnen utomhus för tillfället, ni kanske förstår varför? Vi hade bokat biljetter till Kolmårdens Halloween för flera veckor sedan. Stort ställe, begränsat antal biljetter och utomhus, det kändes ju lämpligt. Nu var ju vädret inte superkul för att knata runt ute hela dagen, men vi var ordentligt klädda.  Vi var ju på Kolmårdens julmarknad och blev himla nöjda, men blev kanske mindre nöjda den här gången. Det lät väldigt spännande i beskrivningen, man fick känslan av att de byggt som ett sagoland. I verkligheten hade de dekorerat vissa ställen och kastat in några skådespelare. Jag förstår att de inte kan ha planerade föreställningar eftersom de vill förhindra att folk samlas. Men vi var där mellan 10.30 och 15.00 och stötte på ett endaste litet improviserat skådespel. Och de olika "världarna" de byggt upp bestod av några meter dekorationer. Det fanns så att säga potential till utveckling. Kanske blev det mer intressant till kväll

På promenaden till jobbet tidigt på morgonen, mötte jag en medelålders kvinna av utländsk härkomst på den ganska öde gångvägen. Jag går ju med hörlurar som fyller öronen med något poppigt och taktfast, så jag reagerade på att hon verkade säga något till mig, men jag hörde inte vad. Jag tog ur lurarna och vände mig mot henne varpå hon säger: " Känna igen mig ?" " Åh, förlåt, men nej, jag känner inte igen dig ." sa jag med ett ursäktande leende, medan jag förtvivlat letade i den havererade minnesbanken.  " Du så fin! Och lång! Så lång och det så fint!" säger kvinnan med ett stort leende medan hon pekar på mig.  Jag fortsätter försöka förstå vad som händer och säger: " Åh, tack! " med ett till leende. Då vinkar kvinnan, säger: " Jag bara säga det ." med ett nytt leende och fortsätter gå i motsatt riktning. Jag har fortfarande ingen aning om vad det där väldigt märkliga mötet handlade om. Men märkliga möten kan ju pigga upp i en annars rät

Pyret var först ut med att tycka om de lite mer avancerade målarböckerna som finns. De där man kan göra mönster med hjälp av mallar, klistra in klistermärken och klippa ut kläder i olika mönstrade papper och färglägga bilderna i olika grader. Nu har Polarn upptäckt det hon med.  De tycker också om att göra det tillsammans med mig. Så de senaste kvällarna har sett ut så här för mig: Tjejerna på bilderna finns att måla och dekorera olika mycket; allt från så här, där ganska mycket är förtryckt, till bilder där det är som tomma provdockor där man måste fylla i hår, kläder och omgivning.  Den här jobbade jag och Polarn med idag, då skulle vi mest fylla i färger och göra skuggor. Se de fina vecken i kjolen till exempel. Jag tror att jag får lov att skaffa mig en egen. Det är ju så himla kul att jobba med skuggor och färger! Men så kommer arvsmassorna och vill fylla i själva, precis när jag kommit igång. Skämt åsido, jag erkänner att jag får väldigt svårt att hålla mig från att f

Hur det lilla livet lyckas med att se ut som världens suraste katt, och samtidigt vara så söt, förstår jag inte.

Om det nu blir någon vinter i år, så är den årliga halsduken färdigvirkad Djärva färger för att vara undertecknad. Om jag inte känner mig bekväm i den så kan jag ju alltid lämna den till Polarn, hon älskar starka färger. 

Jag ska prova att emellanåt jobba hemifrån. Ena chefen tyckte att det kunde vara en bra idé med tanke på att jag visat tecken på att vara lite trött. Andra chefen sa att jag absolut fick prova, men undrade om det var rätt sätt för mig att få den avlastning jag verkade behöva.  Jag fattar vad chef nummer två var ute efter. När man jobbar hemifrån hinner man ju göra så himla mycket när man vanligtvis skulle tagit lunchrast, fikarast, eller handlett i något ärende med en kollega.  Som att man hinner med alla sina ärenden och svara på alla meddelanden och laga middag för både idag och imorgon. Däremot blev det knappt lunch och inget kaffe.  Idag lasagne, imorgon bacon- och broccolipaj.  Den här gången, till skillnad från när jag pluggade, så smög jag inte in någon städning. Det behövdes ju inte, för på schemalagd tid drog min kompis igång. Men eftersom såväl jobb som middag var klart så kunde jag och arvsmassorna ta en promenad efter jobbet, istället för att stå fra

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så vi drog på oss bra kläder och gav oss ut i höstvädret. Efter bara 5 kilometer på cykel så kunde vi promenera runt i sådana här vyer: Jag insåg idag att det kanske kommer bli en lite lättare höst och vinter för min del. Jag kommer kunna ha mössa!  Det kan väl alla ha, tänker ni.  Men jag måste tydligen ha en märklig form på mitt huvud, som i kombination med glasögon och lugg gjorde att mössor satt så förbaskat obekvämt att jag inte orkade med omaket. Särskilt sådär under hormonpåslag så var det stört omöjligt att ha tålamodet för att stå ut. Nu är ju såväl luggen som glasögonen borta och jag behöver därför bara stå ut med att mössan ogärna sitter där den ska. Tänk vad många saker som kan göra livet lite enklare.  Om jag sedan i mitt nuvarande tillstånd som bastu ens kommer behöva någon mössa är en annan fråga.

Idag har jag tittat på film!  " Sorry we missed you " Inte den slags film jag väljer särskilt ofta nu för tiden, diskbänksrealism brukar det väl kallas. En inblick i sårbara och utsatta människors vardag som saknar ett särskilt lyckligt slut. Det brukar kännas som att jag tar med mig jobbet hem ungefär.  Med det sagt, en väldigt bra film som visar det tryck en del människor lever under, och hur lite valmöjligheter vissa har för att få sin vardag att gå ihop. Men räkna inte med en feelgod film, utan mer att du lämnas med en klump i magen. 

En kollega har fattat tycke för mina nya skor. Han gillar hur tandblekningsbländande vita de är. Därför har jag fått ett nytt smeknamn: Lady whiteshoe Det har ju lite av en aristokratisk klang. Fast nu kommer väl den sortens väder som gör att vita sneakers inte håller sig vita så länge till. Då får jag bli Lady dirtshoe , och det låter ju inte riktigt lika tjusigt.

Kollegan sa att det kändes så himla lyxigt att komma hem, öppna dörren och mötas av ett rent hem. Det lät ju lite överdrivet, hur stor skillnad gör det att en dammsugare farit fram där den kommer åt liksom. Stor skillnad, visade det sig. Och ja, det kändes lyxigt. Medan man sitter på jobbet så får man meddelande: Och utan att lyfta ett finger, förutom för att ta bort notisen på mobilen, så är de fria ytorna städade. Förutom att det ger dammfria golv, så tvingar det övriga personer i hushållet att plocka upp efter sig, annars förstörs såväl ägodelarna som den dyra dammsugaren. Säg hejdå till strumpor på golvet, till exempel. Som komplement har jag också köpt Swiffer dammvippa/dammtrasor. Även de efter rekommendation från en kollega. Jösses, pratar vi bara städning på jobbet? I alla fall; de var också oväntat effektiva. Plötsligt är livet i alla fall lite enklare för en person som uppskattar ett rent hem. 

Dagens boktips är egentligen Dagens outtömliga källa till böcker- tips: Jag har skaffat Storytel. Inte alls reklam på något sätt, bara så att det var den appen jag testade och jag har därför inget att jämföra med.  I alla fall. Så här; jag klarar inte av ljudböcker, det förstör hela grejen med böcker för mig. Jag tycker inte jag får den dialog jag önskar, eller den betoning jag tycker är rätt, och jag får liksom inte upp bilder av berättelsen för mitt inre. Och egentligen gillar jag känslan av att ha en bok i handen, att bläddra mig fram och se hur mycket jag har kvar. Men.  I somras provade jag på en sådan där gratisperiod, mest för att fördriva tiden på stranden när herr B.o.B. och arvsmassorna badade och jag satt ensam kvar. Min fobi mot vatten öppnade möjligheten för att jag skulle förstå det där med böcker i telefonen.  Visst ger man avkall på en del av magin med böcker, men å andra sidan så finns det ju plötsligt ett helt bibliotek till ens förfogande. Man kan ju fullkomligt fro

Polarn satte sig i sitt rum igår, med alla sina pysselsaker. Plötsligt kom hon ut och deklarerade att det var absolut nödvändigt för hennes pyssel att hon fick knappar. Som tur är så har hon en mor som tycker att det är bra att samla på sig orimliga saker, som knappar. Spolar vi fram någon timme eller så, så presenterar Polarn sitt senaste konstverk: Det är en uggla.  Säga vad man vill, men hon är rätt så himla kreativ när man lämnar henne ensam med bara hennes egna tankar och idéer.  Självklart fick hon lite senare ännu fler knappar för ett framtida projekt.  Jag skulle behöva bli rätt så himla kreativ med mina fötter. Jag smörjer minst en gång per dag (och undviker såklart fotfil så långt det går) men ändå kommer perioder med ohygglig torka. Nu är en sådan, därför smörjer jag två gånger per dag. Jag använder Scholls kräm för spruckna hälar, som funkat bäst av allt jag provat hittills men ändå inte hjälper hela vägen.  Just nu har jag exempelvis fått en envis spricka tvärs

Levererad av Pyret: Vilket är det största djuret? ............. En orm  EnOrm   Enorm Fattar ni?  Hon utvecklar sin känsla för ordvitsar, jag känner mig så stolt. Vi kommer flytta till Göteborg hon och jag. 

För många år sedan hade jag en porslinsblomma. Den växte som ett monster, täckte nästan hela väggen och blommade konstant. Sen var det dags att flytta och jag tyckte att den var för stor och jobbig att ta med. Idag kan jag bara förklara det beslutet med att jag ammade och hade två barn under 2 år.  Länge har jag tänkt mig att rätta till detta korkade misstag och idag var äntligen tillfället mitt framför näsan på mig. Eller rättare sagt, när jag stod i kön i mataffären såg jag en i blomsterhyllan precis utanför kassorna. Yey! Jag ser fram emot en lång vänskap denna gång.  I ett relaterat ämne, så till vida att det var en anledning till att jag var i affären, är att vi var barnfria i tre timmar idag. Arvsmassorna var på kalas runt middagstid så vi hade en ocean av tid att göra vad vi ville. Vi började självklart med att äta mat som arvsmassorna inte skulle uppskattat, på en Indisk restaurang. Det var klart på en timme, sen tog våra idéer slut. Så vi gick och handlade frukost

Jag gick till ett möte med kollega A, som då satt i samtal med kollega B. När vi byttes av kollega B och jag, sa kollega A: " Vet du, du har en klädstil som påminner mig om musik jag gilla r." Varpå jag tittar på kollega B, som ser ut som hämtad från någon brittisk 80-tals grupp. Men kollega A säger: " Nej, jag menar dig ." Så jag frågar självklart vilken stil kollegan menar då, och får svaret: " Ja, lite 70-tal sådär ." (Och jag vet att kollegan gillar Clapton och liknande.) Jag måste sett frågande ut eftersom kollegan lägger till: " Jag tänker mig det som något positivt, men det kanske det inte är för dig? " Att jag såg frågande ut kanske mest har att göra med att jag undrar hur dagens outfit kan tolkas som 70-tal. Men också för att jag självklart undrar om det är det generella intrycket min "klädstil" (om jag har en sådan) ger. Det är i alla fall inte ett medvetet val, eller vad jag siktar på. Om jag nu siktar på någon sä

Det var dags för ännu en utbildningsdag, självklart i modern tappning via Zoom. Att sitta en hel dag och plugga är i sig ansträngande på ett alldeles särskilt sätt. Att sitta framför datorn och plugga en hel dag är ansträngande på ytterligare en nivå. Det är något med att lyssna på föreläsningar och ha grupparbeten via länk som är så mycket mer tröttsamt. Tempo och interaktion försvinner, för att inte tala om att raster tenderar att bli kortare och färre, av oklar anledning.  Eftersom jag visste det så började jag dagen med en power walk. Jag hade somnat vid lunch om jag inte hade startat så. Det finns ju också fördelar med att ha utbildningsdag på distans, som att man kan stänga av kameran. Därför kan man göra annat för att fokusera än att klottra i ett anteckningsblock, som det här: Inte en helt dum kombination att få upprepa, påminnas om och diskutera ett viktigt ämne, samtidigt som man får koppla av. Inte heller så dumt att kombinera

Är hon inte ganska ståtlig minsann? Att komma hem till söta, fluffiga och gosiga katter känns extra bra när man får extra tuffa uppgifter i jobbet. Som att man blir kallad att vittna i ett brottmål. Känns inte alls särskilt roligt, även om det är viktigt. Jag har känt mig distraherad och tankspridd hela dagen. Kollegorna gav väldigt fint stöd, men situationen hör inte till vanligheterna, ingen jag träffade på jobbet idag hade varit med om det. Däremot kunde Greken förstå eftersom hon nyligen var i samma sits. En ganska märklig sits.  Vi har väl alla dagar när vi ifrågasätter våra yrkesval. Idag var en sådan dag när jag undrade om inte Bibliotekarie hade varit en lättare val. 

Jag vet att det inte är bra att konsumera för mycket, varken för miljön eller plånboken. Samtidigt så är ju livet bra knepigt att få ihop ibland, och om man då kan köpa sig saker som underlättar eller underhåller, så kanske det inte är så dumt.  Till exempel; jag bor ju i stort sett endast i gympaskor nu för tiden. Vad jag än gör så involverar det att traska runt en massa, och jag är för gammal för att göra det i mindre fotriktiga skor. Med det sagt så vill jag därför hela tiden ha fler gympaskor, för att göra vardagen lite roligare. När Skopunkten då hade halva priset på en drös gympaskor så köpte jag tre par (och betalade för två) som lite underhållning. Möjligen oklar kvalitet, men å andra sidan 400 pix för tre par.  Ett annat sätt att göra vardagen lite lättare är att överlåta en del av städningen till modern teknik. Japp, vi har köpt robotdammsugare. Vi har inte hunnit få igång den än så jag vet ju inte hur mycket den faktiskt underlättar, men flera arbetsk

Jag har börjat förstå att jag borde ge mig på en annan karriär. För jag läser om politiker som har svårt att följa rådande restriktioner, för de är så himla sugna på att gå ut och festa.  Tanken på att gå på fest lockar inte det minsta lilla. Tvärtom så känns tanken på en krogkväll eller fest med stort sällskap otroligt utmattade. Jag kan sträcka mig till att umgås med en familj en kväll, om det inte blir för sent. Annars är en kopp kaffe och något sött efter att arvsmassorna gått och lagt sig min idé om en lyckad kväll. Det vill säga om arvsmassorna lägger sig tidigt nog för att jag ska hinna ta mig för något innan min egen läggdags. Om jag har riktig tur hinner jag se ett avsnitt av någon serie, lägga pussel eller virka några fler mormorsrutor. Annat skvaller som kan luskas fram av eventuell kvällspress är att jag promenerar, slösar pengar på secondhand och rea, och är ytterst enformig när det gäller frukost och lunch. Som exempel äter jag havregrynsgröt blandad med chiafrön, solrosf

Jag vågar hävda att jag har varit på många fler besök till gynekolog än genomsnittskvinnan. Först på grund av envisa cellförändringar som krävde åratal av kontroller efter ingrepp. Sen på grund av cystor på äggstockarna som inte ens skulle kunna finnas men gav, och fortfarande ger, smärta. Efter det var det ett utomkvedshavandeskap som krävde många undersökningar i många dagar innan det beslutades för operation. För att inte glömma hela fertilitetsutredningen och efterföljande ivf.  Jag skulle påstå att jag har gått igenom en ganska stor del gynekologiska undersökningar och provtagningar och jag har träffat ganska många gynekologer. Kanske är det just därför jag tycker att det är en sådan pina. Jag har träffat väldigt trevliga, kompetenta och inkännande läkare, jag har träffat kunniga men inte så empatiska läkare, och jag har träffat rent otrevliga läkare. Jag vet att det är lite av en rysk roulette att gå på gynundersökning. Så den här gången åkte jag lite längre, till en klinik med f

Det var en begravning långt bort och sent på dagen. I dessa coronatider är det svårt att få till barnvakt, och arvsmassorna uttryckte en önskan att få följa med. Och det är väl så att frågor kring begravning, döden och släktskap hade väckts redan när jag var iväg på begravning för inte så länge sedan. Så de fick följa med. Arvsmassorna hade ingen stor personlig relation till den vi sa farväl till, och det var en stillsam och enkel stund. Men Pyret blev så väldigt berörd. Det tog mig lite med överraskning, samtidigt som det egentligen inte förvånar mig alls. Hon är ju en person som bär sina känslor nära huden, som känner lika mycket som hon tänker.  Efter tröst, funderingar, hjälp att sätta ord på känslorna och tillåtelse att få känna precis som hon känner, blev det bättre. Och nu har hon en ny erfarenhet och säkert många fler frågor. Polarn, hon blev väldigt förtjust i att det vid gravsättningen fanns ekollon, och i en av personerna som var med. Och hon tyckte maten efteråt var Fantabu

Jag är inte så känslig för trender, tänker jag. Sen är butikerna fulla av jeans i alla möjliga färger och former, och jag har plötsligt jeans i alla möjliga färger och former. Så mycket för att gå sin egen väg. Dagens jeans såg ut så här Och jag ber om ursäkt för halvkassa bilder i den ständigt kladdiga spegeln. Det är oklart för mig i vilken ålder barn slutar tafsa på speglar, jag vet bara att det är konstant små fingeravtryck på min spegel. 

För ett par veckor sedan berättade Polarn att de hade haft ett matte-test i skolan, ett där man inte fick hjälp av läraren. Det var alltså det årliga kunskapstestet. Polarn var ledsen för att det var en del i testet hon inte klarade av, på beskrivningen förstod jag att det handlade om tallinjer. Jag erbjöd mig att prata med hennes lärare om vi kunde få veta lite mer om vilka delar som var knepiga, och om vi kunde få uppgifter att jobba lite med hemma. Det ville hon. Sen föll det sig så att det kom mejl om tider för utvecklingssamtal precis i de dagarna, så vi bestämde oss för att ta upp saken då. Polarn nämnde igår, att hon börjat få ont i magen av tanken på att det skulle vara matte i skolan. Jag tyckte att det också var något vi borde prata med läraren om. Idag var det dags. Hennes rara lärare började med att berätta att det gick bra för Polarn, hon låg i framkant med det mesta och tillhörde den lilla gruppen i klassen som alltid fick nästan alla rätt på alla prov. Så läraren blev li

Katt plus låda är lika med sant. Katt plus pussel är lika med sant.

Det finns en oskriven regel som säger att när man lämnar saker till secondhand så måste man också ta med sig saker hem. Det vet väl alla. Och idag var vi och lämnade lite av arvsmassornas urvuxna grejer, sååååå... Idag höll jag fokus på att fylla på höst- och vintergarderoben, till exempel med lite tjockare tröjor. Som den här från Carin Wester Den var i ullblandning, så oklart om jag i mitt ständigt varma tillstånd med vallningar kommer ha någon användning för den.   Lite samma sak med den här från Zara Lite mer praktiskt med denna från Saint tropez Eller denna från Zoul Sen råkade jag få syn på en jacka från Weekday Skarpa ögon kanske tycker att den ser ganska exakt ut som en jacka jag köpte på secondhand förra året.  Nämligen den här: Men nej då, den är ju tjockare, glansigare och har mudd. Så helt annorlunda. Typ. Nåväl, dagens alla inköp, plus en klänning till Pyret och en tavla till Polarn, gick på 150 kronor