Fortsätt till huvudinnehåll

Wish you were here.

Jag drog iväg med min hemlige älskare över helgen. Vi laddade upp med

för att överleva den långa tågresan.

När vi kom fram till Malmö på kvällen checkade vi in här

och drog ut på stan för att få i oss lite mat. Servitören rekommenderade en oxfilépasta som var totalt smaklös och intetsägande men vi blev mätta.

Krispiga, svala, vita lakan höll mig sovande heeela vägen fram till klockan 6, fast jag kom på att det var Ellegulles semester också så jag somnade om efter mycket dividerande med John Blund och väckte henne inte förrän klockan 8. 
DÅ VAR DET HOTELLFRUKOST! 
Bacon, prinskorv, äggröra, färskt bröd, brieost,  kalkon och nygräddade våfflor. Åh men hallå. Som jag fick äta utan avbrott. Helleluljamoment. 

Med välfyllda magar tog vi oss över sundet för att trava runt i dejlige Köpenhamn. Jag blev välkomnad
 
men vädret var lite ruggigt så vi värmde oss

Jag handlade mammafårdåligtsamvete - present till barnen

Sen skippade jag det dåliga samvetet och vi valde att uppleva Köpenhamn på det traditionella sättet

Det var kallt. Så Ellegulle shoppade lite för att värma sig och vi upplevde den andra sidan av staden när vi gick på offentlig toalett innan vi hoppade på tåget tillbaka. 


Till kvällen ville vi ha en roligare middagsupplevelse än kvällen innan och tips från Ellegulles bekanta ledde oss till Syltan bar och kök, där jag åt banne mig den godaste burgare jag någonsin ätit.

Det var så härlig stämning, skön personal och gott käk att jag kommer drömma om att stället flyttar till Stockholm så att jag kan flytta dit.

Vi ville inte dra tillbaka till hotellet direkt, tanten ville väl känna sig lite ungdomlig och vara ute sent, så vi tog en fika med lyxmuffins på ett fik innan vi kröp ner mellan de där svala lakanen igen.

Vintertid. Vi kom ihåg. Jag vaknade redan klockan 6 sommartid; alltså 5 vintertid. Det kändes inte som att jag var ett gott resesällskap så jag tvingade mig själv att ligga kvar och njuta av att inte bli sparkad, nypt, dragen i håret eller vrålade i örat. Istället var jag bara lite pestig och väckte Ellegulle vid klockan 8; 7 vintertid. 
Sen.
Dam Dam Dam!!

Jag körde den "nyttiga" delen av buffén på söndagen. Förutom den där minimuffinsen då kanske. Sjukt god var hotellets egna müsli så den ska jag kopiera när barnen är stillsamma år 2020. 

Det kändes som att vi skulle avsluta resan med en tur på stan i Malmö så att vi sett mer än stationen och mat. Vi drog till köpcentret Triangeln. Där fikade vi

men provade inte denna

En pizza-automat.

JL hade tipsat om affären Søstrene Grene och den affären var så sjukt rolig att jag för tipset vidare; pryttlar i massor till trivsamma priser, fast jag handlade inte. Men om den skulle finnas i de egna trakterna skulke jag nog dra hem en massa onödigt därifrån med tiden. 
Jag köpte i alla fall, i andra affärer, en present till herr B.o.B. och en present till mig själv

Ett halsband där smycket innehåller stenar jag har valt och två riskorn med barnens namn skrivna på dom. Det var inte jag som skrev namnen, det var försäljaren som inte var halvblind och darrhänt.

Lunchen vi intog på Mello Yello innan hemfärd var väldigt smaskig och långt efter frukosten

Så plötsligt var det dags; hemfärd

Helgen var sjukt skön och kändes inte alls som bara en helg. 
Jag har kopplat av, kopplat bort och kopplat på (leendet). 
På lördagen försökte jag vara en god mor och Skype:a med mina barn men det kändes i slutändan som att det var en dålig idé. Pyret ville att mamma skulle gå till hallen, det gick ju inte konstaterade hennes far, och Polarn började gråta. Det var nog bättre att hålla sig undan än att skapa tjuriga barn åt herr B.o.B. 
Men nu sitter jag på tåget hem, när jag är hemma innanför min egen dörr kommer de sova, så imorgon ses vi igen. Då ska vi njuta av varandra på heltid i en hel vecka, så vi hinner nog ta igen den här helgen rätt fort.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.