De där virusen som barnen generöst delar med sig av är rent dödligt skit. Herregud.
Pyret fick ju feber i förra veckan, det gjorde henne lite tjurig och så småningom lite förkyld, vilket matchade hostan Polarn hade roat oss med på nätterna, men det var allt. Hon dundrade på som en ekorre på Red Bull precis som vanligt, bara lite utsmyckad med grönt slime under nästippen.
Men när jag sen uppenbarligen åker på samma sak får jag någon slags ninja variant. Två dagar med över 39 grader, hostar upp onämnbara saker och snyter mig tills hjärnan är på bristningsgränsen. Jag har legat nerbäddad under täcket, med tjock filt över och värmefilt under det, iklädd sockor, pyjamas och kofta eller svettats så att jag skulle kunna fylla en swimmingpool. Halva tisdagen och hela onsdag och torsdag är som en dimma jag har snubblat mig igenom och idag var första dagen jag vågade mig ut utanför dörren. Handla lite däckade mig totalt.
De där dagis-virusen är inte att leka med, eller rättare sagt; de där dagis-virusen leker inte snällt.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer