Fortsätt till huvudinnehåll

Hotellfrukost.

Exakt hur många gånger jag har tänkt ordet hotellfrukost idag vet jag inte, jag gissar på många. Ja, barnen är sjuka så att de gnäller, gråter och får utbrott är för att de mår dåligt och ja, jag tycker synd om dom.

Men.

Jag mår också dåligt, jag har ont i: fingrar, händer, axlar, huvud, ögon, svanken, höfterna, knäna och fötterna. Dessutom är jag sömnig, konstant hungrig och alltid kissnödig utan att få något behov tillfredsställt. Det är pyttelite synd om mig med (okej jag får också utbrott för att jag mår dåligt men jag får dom inte inne på Clas Ohlson).

Så, under dagens alla utbrott och gråtattacker -från barnen, inte från mig- tänkte jag hotellfrukost.
När jag kom hem till renoveringskaoset tänkte jag också hotellfrukost.
När jag såg det fortsatt usla arbetet målarna gjort med ospacklade hål i snickerier, spacklade men oslipade och övermålade hål i snickerier, rinnande färg på snickerier, ospacklade hål i väggar, till exempel, då tänkte jag hotellfrukost.

Imorgon jobbar jag fram till lunch sen är jag ledig tills måndag morgon typ. Hotellfrukost på det liksom.
Det kommer råda radiotystnad här över helgen för jag kommer inte existera annat än i här-och-nu eller för annat än... Hotellfrukost! 
See yaa!

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer