Polarn har gjort små ansatser till att krypa, ja, mer än baklänges och medsols menar jag. Hon står på alla fyra och gungar. Hon tar sats och kastar sig framåt. Hon drar sig framåt med ena armen. Hon skjuter ifrån med tårna.
Pyret har blivit hennes PT och kryper cirklar runt henne och säger Så! Pyret kryper, Polarn krypa åsså.
Men.
Jag undrar om hon ska bli en av dom som satsar på att lära sig gå istället. Hon har länge haft ovanan att sätta ena foten i golvet när hon står där på alla fyra och svajar, vilket har visat sig bero på att hon vill ställa sig upp. Om man tillhandahåller ett par händer att häva sig mot så trycker hon bestämt ifrån med den där foten och drar sig upp i en högst instabil ställning.
De senaste två dagarna har intresset för att försöka ta sig fram svalnat betydligt medan hon söker febrilt efter saker att klamra sig fast vid medan hon stampar runt som Stampe.
Jag hoppas hon nöjer sig med att krypa först, att ha två som kutar runt kan gärna dröja lite till. Tänker jag nu när jag vet hur mycket jobb som väntar när de blir rörliga de små liven.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer