Det är fullt med myror i brallan på Polarn, hon försöker lära sig krypa med den allra största iver. Frustrationen är på topp och kroppen vägrar vara still, till och med när hon sover vänder hon sig till mage och häver sig upp på alla fyra under frustande och gnäll.
Det går ganska bra, hon tar sig upp i grundposition och vet vad hon ska göra men får inte till hur utan drattar på näsan när hon försöker föra fram händerna.
När hon står där och häver sig upp för hundrade gången, ilsket vrålande och med tårarna rinnande, och totalvägrar att lägga sig på rygg och vila en stund så beundrar jag henne. Allt detta som de ska lära sig, trots att kroppen inte samarbetar, trots att de inte vet hur, utan hjälp och hårt drivna av sina instinkter. Att de inte bara lägger sig ner och ger upp.
Hon jobbar hårt precis hela tiden och det ger resultat; sitta gör hon bra nu, bara efter några dagar, och idag stod hon en kort stund och höll i sig i soffbordet på egen hand. Hon jobbar också så hårt att hon somnade redan klockan 18:30.
Kanske kommer hon snart jobba så hårt att hon börjar sova ordentligt också.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer