En tar sig tid och ork att fika med mig mitt i sin egen sömnlöshet.
En offrar tid med sin avkomma så att jag får vila från min avkomma och gå på stan som en vanlig människa.
Några tar sig hem till min kvart för att jag inte orkar ta mig ut med mitt senaste plåster.
En ska åka på weekend med tantiluran, vilket kommer räknas som ett års semester i småbarnsmamma tid.
Några tar sig tid till telefonrådgivning.
Föräldrar och bror lånar ut tid till barnvaktstjänst.
Det där med ensam är stark är ju helt och hållet skitsnack. Jag hade aldrig överlevt utan rara vänner och familj.
När marken har slutat gunga ska jag betala tillbaka alla som gett så ovärderliga gåvor. Om det ens är möjligt.
Kommentarer