Fortsätt till huvudinnehåll

Desperado.

Det finns barn som är mammiga.
Sen finns Polarn.
Så här:
Hon är nu snart 7 månader och har i de flesta av de månaderna skrikit om någon annan än jag; mamma, morsan, mor, moder har burit henne. Periodvis har hon skrikit om någon annan har tittat på henne. Detta gäller även herr B.o.B.; pappa, farsan, far, fader.
Sen finns det barn som skriker om någon annan bär.
Och så finns Polarn.
Hon skriker tills hon börjar hosta, tills hon får liksom kramper, med en attityd som leder tankarna till att hon blir torterad. Herr B.o.B. har burit i timmar utan att hon ger vika men samma sekund som hon sätts i min famn, eller lutas mot mig, så tystnar hon. Kommer hon nära mig i ett sådant läge så lutar hon sig ur bärarens famn och sträcker sig mot mig med vevande armar och väl i min famn gnuggar hon hela ansiktet mot min hals för att sen vända sig mot tidigare bärare och stirra surt; evil eye.
Nu gäller detta något överdrivna beteende även min famn. Hon kan nöja sig att sitta på egen hand nära mig i några minuter, om hon är sysselsatt med någon leksak eller sin syster. Om minuterna blir för många, mer än 5, om jag går en bit bort, eller vänder ryggen mot henne så drar brandlarmet igång inklusive vevande armar och händer som ilsket slår.
Jag förväntas alltså bära henne alla hennes vakna timmar, helst vänd mot mig, vänd utåt börjar bli varning-för-utbrott. Då sitter hon gärna och stirrar på mitt ansikte och klappar mig på kinden.

Bvc står lite handfallna.
Hon tipsade om en privat barnläkarmottagning för att utreda om det verkligen finns någon mjölkallergi eller någon annan känslighet. Vi fick tid samma dag, vilket var anledningen till att hon tipsade om att söka privat. 
Doktorns slutsats var att den första reaktionen Polarn hade när hon var ett par veckor lät som mjölkallergi, men att det nu lät mer som bara ett envist eksem.
Hurra för det och hej kära mjölkprodukter. Men vad trist att det inte var svaret på gåtan.
Annars visste bvc inte vad vi möjligtvis kunde göra annorlunda.
Vi vet inte heller.

Kompisen som har ett barn som inte alls är mammig utan alltid har varit pappig sa att det lät mysigt och gulligt. Det är det inte. Det är fullkomligt utmattande och för herr B.o.B. är det ledsamt och frustrerande. Vi har provat allt. Alltalltalltalltallt.
Men om någon därute har något tips, känner någon som har något tips, känner någon som känner någon som har ett tips så tas det tacksamt emot. Vi är beredda att testa allt och lite till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.