Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens vårtecken

Inget säger väl vår som att bli nästan påkörd av cyklister i 4 kilometer enkel väg.
Så många cyklister som ploppar upp som små aggressiva tussilago. Allra helst kör de på gångbanan, säkert för att de är rädda för andra aggressiva cyklister och därför hellre nästan kör på gångtrafikanter. 
Jag känner någon slags företräde till gångbanan, dels för att jag är gångtrafikant, men också för att jag har gått även under hela vintern, när de flesta i det här gänget gissningsvis har åkt kollektivt eller med bil. För här och delat vägen med mig har de inte varit. 

Ett trevligare vårtecken är att Polarn börjar plocka små buketter till mig.
Med en mycket mer rar tussilago.

Och så här till våren åker Pyrets klass till Schacktävling för länets femmor och sexor.
Pyrets klass kom 4:a, det var ju inte en liten bedrift. Förra året kom de tvåa, ända tills tävlingsarrangörerna räknade ner deras poäng för att de var en stor klass. 
Men rätt braiga på schack ändå. Pyret vann två av tre matcher. 

Fler vårkänslor finns i form av pollen, jag har inte så många positiva känslor inför pollen. Eller rättare sagt; jag har inte så positiva känslor över att åldern gör att min kropp reagerar allt starkare på pollen för varje år. Fick tips från läkare på jobbet vilka receptfria läkemedel man ska satsa på, så jag hoppas på en bättre säsong i år. 

Men vår ändå. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.